En sådan period igen…

Då har man kommit in i en ner period igen, det blev helt enkelt för mycket för mig till slut. Eller snarare det har varit för mycket på gång överhuvudtaget den senaste tiden, så nu orkade inte humöret eller kroppen längre. Det har varit operation på G, det har varit mycket med tandläkaren. Båda har kostat tid och pengar, speciellt tandläkaren har kostat pengar… Sedan har det varit andra små saker vid sidan om, men i fredags kände jag att allt rasade ihop. Då hade jag hållit mig vad jag orkade. Då fick jag veta att det nämligen skulle dras pengar igen, för en skuld jag missat.

Så om allt stämmer som jag räknat, när alla räknar och utgifter är betalda har jag kanske 200-300kr kvar att leva för. Ja, då har jag inte köpt mat. Så jag skulle behöva ställa in mitt biobesök för Star Wars också, dock så hoppade en god vän in och gav mig min biobiljett som julklapp. Tusen tack! Du vet vem du/ni är, det var räddningen för den kvällen med lite bra nyheter kan jag säga.
Och egentligen borde jag vara glad, jag ska ju flytta i februari. Men alla dessa saker som byggt upp på senare tid och det grova problemet med cash som uppstod har blivit för mycket. Nu hoppas jag på allt extra jobb jag får, för att vara hundra på att jag har gott med pengar när jag flyttar. Vill inte hamna i en eventuell situation som denna igen. Har aldrig haft det så här illa, under de fem år jag bott själv.

Resultatet av detta kommer dock bli att jag kommer vara tröttare än jag redan är, jag hinner inte vila mig som jag känner att jag borde göra. Jag får ingen ro, ingen ro till något. Försökt spela, men det går inte. Jag kan inte fokusera, har för mycket oro i kroppen. “Men tänk inte så mycket på det” är något man ofta får höra, jo men tjena! Det är inte lätt för mig i alla fall att bara stänga av och göra annat, ett av mina mest störiga problem är att det ska ältas i evigheter. Jag gör fan inte det för att jag vill, verkligen inte! Det är helt enkelt sådan jag är och alltid har varit, jag kan inte släppa saker och ting! Det håller sig kvar som ett äckligt jävla gift. Var ju nästan på väg att köpa läsk i fredags då också, har inte druckit läsk på 3månader nu och tänker inte göra det heller. Men just då, när allt kändes som det rasade ihop så tänkte jag åt helvete med allt.
Vem fan bryr sig?! Låt mig dricka läsk den mängd jag gjort, vem bryr sig om jag får diabetes eller annat skit. Men jag stod emot, det är jag glad för nu. För jag vet att börja jag dricka läsk igen, så börjar bara läsk och godis spiralen igen. Sitter och stoppar i sig en jävla massa äckligt socker. Det är inte så bra när man försöker gå ner i vikt.

Vet jag har många vänner som bryr sig, det är jag tacksam för. Men jag vet inte om det räcker ibland när man mår så här. Har man själv aldrig varit så här nere i skiten är det svårt att förstå hur man både mår och känner, jag känner mig avslagen, besegrad.
Jag fejkar nästan alltid hur jag mår för att vänner inte ska oroa sig, för man vill inte vara till besvär. Men även det tar sitt pris, man borde kunna vara mer ärlig. Men ibland är det bara lättare att fejka, det gjorde man ju hela tiden i skolan, lättare att säga att det är okej och skratta till än att öppna upp och säga vad som felas. Är ju inte precis som problem försvinner, jag vet inte vad man ska göra. Får hoppas detta går över, så man slipper känna sig så här. Att allt man kämpar för är skitsamma.

Fick mig ytterligare ett slag under natten till idag, jag drömde… Det var en väldigt fin dröm, hade träffat en tjej jag gillade mycket. “Lisa” hete hon, om jag minns rätt från drömmen. Vi hade kul och väldigt trevligt i varandras sällskap. Vi fick till och med en son, de som känner mig vet att jag inte vill ha barn. Så jag vet att jag blev rätt paff av mig själv i drömmen när jag fick veta att hon var gravid, men drömmen fortsatte i sin lycklighet. Kände mig till och med glad för barnet, det var verkligen en sådan där helt underbar nästan sagolik dröm. Sedan vaknade man.
Tillbaka till verkligheten, jag kände fortfarande den där lycka känslan, men nu var ju lyckan borta. För inget av det hade hänt. Allt blev taget ifrån mig, man var tillbaka i den vanliga gråa livet.
Det var jobbigt. Väldigt jobbigt. Jag förstår mig inte alltid på vad jag känner, speciellt inte när det gäller kärlek. Jag har väldigt svårt för det, men den känslan av drömmen. Att hitta en partner eller en flickvän det är något jag vill. Vill träffa någon! Men det är inte lätt när man är blyg och inte kan ta för sig, har aldrig haft ett förhållande under mina 32år på denna jord. Har aldrig hittat någon jag gillat mycket, förutom när man gick i skolan. Men blev nerskjuten så hårt att det skapade en massa andra ångest problem. Sedan att tjejer alltid retat mig för min psoriasis har inte gjort det lättare.

Det blev mycket att lätta på idag, det finns mer som rör sig runt i skallen som jag inte riktigt vet hur jag ska brottas med eller riktigt hantera. Har som sagt problem med det här med känslor, vet inte vad jag känner eller hur jag ska reagera på det. Det är alltid främmande för mig. Vet inte ens om jag kan älska någon. Känner mig så störd ibland när det gäller sådant. Aja, nu har jag fått skriva av mig för denna gången.

Tags: Depresion, Drömmar, Jobb, Nedstämd, Pengar, Skuld

I’m going to move!

I’ve finally found an apartment I am going to move to! It about double the size of my current one and I’ll finally have a kitchen I can sit in. And most important of all, I will have a bedroom. No more having to share bedroom/kitchen/living room in the same room, finally some much needed space!
That also means I can start decorate the new apartment, those three years I’ve lived in my current one has felt like no one has really lived here.
I have had nothing on my walls, nothing in my windows, it has been very barren. Mostly because I took this apartment to settle down and move right away, things didn’t go like planed and I was stuck for three years. But now I can live! And it is going to show, I’m looking around for furniture and videogames posters to frame and hang on my walls. It is going to be so much better.

I’ll have access to the new apartment in February, so I’m really looking forward to that. Now I need to save all money I can, it’s not cheap moving. With all the costs that usually arise with moving, like transferring my internet provider to the new address and stuff like that. I’ve already packed down a bunch on games and stuff, no need for it to be up right now. Since I know I won’t have time to play them and I like to be well prepared. Even it it is three months in advance, I don’t want to deal with eventual stressfulness that can appear at that time. So I want things to be ready, I’m going to pack more in the coming weeks. And throw away old junk I don’t want to have anymore.

So I’m looking forward to this, for many reasons. One and the most important for me is space right now, I feel claustrophobic in my current apartment. And another reason is now it will be easier to have friends over. This is going to be great, at least I hope it will be.

Tags: Apartment, Fun, Furniture, Games, Moving, Thoughts

Tales of Zestiria finished

Yesterday I beat the last boss of Tales of Zestiria and so the story comes to an end. I’ve spent about 45 hours with the game, in that time I’ve also done some sidequests. In my opinion it was time well spent and I had fun with the game. I have some sidequests left to do and I have to play Alisha’s story DLC, but for now I’m going to take a break from the game.

All in all it was an enjoyable game with a great gameplay, my biggest gripe with the game is the camera when you are in battle. Sometimes it has a life of it’s own and can sometimes the be the reason you loose a fight because it is so damn stupid. So I really hope they put some more time into the camera into the upcoming Tales of Berseria.
I wish we had gotten more back story on some of the characters, they set them up to be very interesting but in the end, nothing happens with that. And it’s a damn shame! I want to know what Lailah’s oath means, I want to know more about her. And I feel like that about all the characters, but then again I feel like this with most characters I like.

I really enjoy the fights that take place as soon as you touch an enemy, no more going to a separate battlefield. I hope they keep this one in the upcoming Tales of games, it’s one of my favorite additions to the series so far. The music is great in the game I hope Go Shiina can make more music for the Tales of games. His music in the element trails are some of the best in the game, it’s so different from anything else in the game. All in all a good game and one of my favorite games of the year, at least it didn’t disappoint me like some other games did. (I’m looking at you MGS5).

Tags: Bandai Namco, Finished, JRPG, PlayStation 4, Tales of Zestiria

I’m almost at level 32!

I don’t know why, but lately everything just seems so bleak. I have it pretty good right now, but still I can’t seem to be happy. I’m just constantly being held back and drawn back to those older dark times. If I just could let go and forget, I would! It’s not that easy, people who has never experienced depression can’t understand this feeling. It’s not so easy to just, hey get a grip. So if you have comments like that, keep them to yourself. You are helping no one.
I hate feeling like this, I wonder if it’s because I hate myself? I hate what I am. I want to loose weight and get fit, but the motivation leaves me as soon as I get it. I hate my body, I hate it for my psoriasis, but mostly I hate that I can’t get anything done. Like with the motivation, I wish I could hold on to it and get something done. I feel so apathetic at times, I just lie and stare into a wall of the roof instead of doing something productive.

Well at least I got some of that out of head, tomorrow will surely bring some more fun. My work is arranging a bowling activity for us workers, so I’m going to that. But I’m not bowling tomorrow, it still hurts a bit from my operation. So I’ll be sitting it out, but it’s just fun to get out and hey! We get free good, so I can’t complain about that. When I get home I’m going to sit down and watch Sony’s press conference that they are having tomorrow, so don’t spoil anything for me, okay?

And like all or at least most gamers know, when we talk about level up it’s of course a birthday we are talking about. And mine is just around the corner, it’s my birthday tomorrow too. I will probably not be celebrating it, but then again I’d like to do something with my friends. But I’m not sure.
Last year was probably the best birthday in ages and I received one of my most precious belongings. you can read it here. That was also the first time in a very long time, I haven’t hated a birthday. Don’t get me wrong, I don’t dislike getting older. It’s just that birthdays for me has never been especially happy, same with Christmas. So that’s why I really don’t care about them.
So we’ll see what happens, but for now I think I’ll just go to bed or something.

Tags: Birthday, Bowling, Depression, Disappointing, Games, Level up, Rant, Sony, Yazuka

Early birthday gifts!

Today is a day I’ve waited a long time for! Finally Tales of Zestiria is released and I have my copy of the game! But that is not all, today is even the release of Dragon Quest Heroes. I think I’m set for the foreseeable future right now.

This is an early birthday present to myself. No way I could wait another 11 days to play it on my birthday. Not to fix some quick things and then gaming is on the schedule for the entire weekend. Which suits me just fine, since I can to much else since my lite operation. I just have to take it easy and not move around too much, which is easier said than done.

Tags: Bandai Namco, Dragon Quest Heroes, JRPG, Photos, PS4, Square Enix, Tales of Zestiria

Operation, Transformers and stuff

I was in and did a mini operation last Friday, it went well I am feeling fine. It was nothing big or dangerous. I didn’t do this because of some danger to myself either, it was just something that had to be done to enhance my quality of life. It wasn’t a Gastric Bypass operation either, since I believe I can loose weight if I really work hard at it. Something I’ll start doing once I’m healed.

I won’t go into details on the operations, it’s hard to talk about. Some people can guess and probably guess right. The important thing is that it went well and I’m feeling fine. I don’t have a lot of pain, next to none really. But I do feel sore and I do feel some nausea from time to time. I want to give a really big warm thank you to my buddy Elden, who helped me with various things on the day of operation. And being company at home and looking over me, if there was any complication. Really man, thank you.

Now I’m just waiting to everything to heal, so I can be back 100%. Will be doing some other stuff at work for the time being, while I heal. So it will be nice when I can return to my normal work later. But for now this comes as a good break from the usual stuff I do. Sometimes its great to focus on other stuff.

In the meantime I’m spending time with Transformers Devastation, while I’m healing. Great game so far! I’m really enjoying it, will probably write something about it later. Keep your eyes open. I’ve also gotten my first Amiibo, it is Zerosuit Samus. Which I really dig.
Looking forward to next week, it finally time for Tales of Zestiria!! How I’ve waited for that game! The wait is soon over, I’m really starting to feel hyped now. Well that’s a lie, I’ve been hyped for some time now. ;)
Next year I need to buy a new figurine. Figma is releasing a new The Legend of Zelda, Link figure. This time it is based of A Link Between Worlds, Link!! So his design is more like in the Oracle of Ages/Seasons games and A Link To The Past. In other words, my favorite design for Link!! This is something I really want, hopefully you can preorder it soon.

Tags: Amiibo, Figma, Figures, Games, Link, Operation, Photos, The Legend of Zelda, Transformers

Tales of Destiny PS1 vs PS2

So I’ve slowly started playing Tales of Destiny for the the PlayStation 1, I haven’t played it much before. So I was hoping I could play through it before Tales of Zestiria comes out, but that will probably not happen. Mostly because I will probably not have much time to play, but I’ll try to get at least one hour in there each day. Perhaps if I don’t wait until I can play the fan-translated PS2 version.

I’ve just played the intro bit of the game, got Dymlos, met Garr and that. And that’s when I decided to open my Japanese copy of Tales of Destiny for the PlayStation 2. Just to check out what’s different. A bit of me wish I didn’t, because I’m going to have a hard time returning to the original version now.
I played to the exact same spot in the PS2 version and it was like day and night. Not that the PS1 version is bad, it’s just the PS2 version is much approved on!
The battles are way better and they’ve skipped the usage of TP, instead they use the CC system like in Graces. And I’m a much bigger fan of that than being limited to a certain amount of TP. The game has skits, something the original sadly does not.
The battles system and what I could see was vastly improved upon, hard to say how much when I just played so little. But enough to really question me to continue with the PS1 version.

After playing the PS2 version I got really sad that Bandai Namco never released them in west, but I sure hope they can release a collection with both Tales of Destiny games on it.
They don’t have to dub it (thought it would be nice), but just translate it and give it too us. Much like they did with Tales of Hearts R.
Now I’m just eagerly awaiting the fan-translation and hope it will be finished in the not to distant future. I really want to play the game and understand what’s going on.
Don’t take this the wrong way, but the original PlayStation game is still nice and I am going to play it. But after the PS2 version I’m just not as eager, I’d rather way a while and play the definitve version of the game and focus on other games right now.

Tags: Bandai Namco, JRPG, PlayStation, PlayStation 2, PS1, PS2, Tales of Destiny