Depressioner och nedstämdhet (uppdaterad)

Jag har levt med min depression i många år nu, tyvärr känns det som en sådan sak jag aldrig blir av med. Även om somliga saker har blivit bättre än det varit. Jag har alltid varit blyg, haft jobbigt med folk jag inte känner.

För det första var inte uppväxten lätt, det var stökigt och struligt. Vi flyttade mycket, av olika anledningar… En familj som inte såg de problem jag hade och som ibland var problemen.
Som ung var jag för energirik, ivrig och sprallig. Det var mest tv-spel och tecknat som lugnade ner mig i stunder. Men blev jag för uppspel så tappade jag kontrollen över mig själv, det var precis som jag såg någon annan styra mig och jag kunde inte göra något förrän jag lugnade ner mig. Detta var och är väldigt jobbigt för mig, tänk då i en klass fult med barn. Det tog inte långt tid förrän man blev utstött. Det var väl några i klassen man umgicks med lite så där, men vi var väl aldrig vänner.
Det skulle dröja innan jag fick några sådana.

Från första klass till och med fjärde klass var det jag själv. Det gjorde att jag blev mer tillbaka dragen, minns att jag hade dagar som ung där jag var mer eller mindre helt apatisk. Men man var ju då den konstiga killen som gjorde konstiga saker, så ingen ville röra en eller vara med en.
Det var då när jag gick i fjärde klass som jag blev introducerad till min första riktiga vän. Samma intressen, gillade tv-spel och allt det där. Så för min del klickade det snabbt i alla fall, men jag var ju rädd hur han skulle reagera när han fick sitt min andra sida och även nu 20år senare är jag fortfarande livrädd att han ska avsluta ens vänskap på grund av det.

Men den där lyckan var inte så långvarig, för kort efter flyttade vi. Igen. Då var man tillbaka på ruta ett eller ja. Här blev man slagen av sina klasskamrater och utfrusen helt. Min vän under det året var en sten jag satt vid när det var rast. Där satt jag själv i vår lilla skog bakom skolan, det var här min skräck för folk verkligen slog rot och sitter kvar.
Det var även här mina mörka tankar började födas, trött på allt, trött på livet. Så här började mina depressioner att utvecklas. Kontakt med skolans lede ingenstans och jag fick veta att jag bara sökte uppmärksamhet, det var alltid det jag fick höra. Tvärtom ville jag bli lämnad i fred! Hellre det än att bli kallad en massa…

Vi flyttade sedan tillbaka så jag kunde gå i skolan där jag träffade min vän. Men under det året man var borta hade det blivit värre. Helt plötsligt var vi bögar och både det enda och det andra, hånades för våra intressen som inte alls passade in med andra. Det var moppe och bilar som gällde, annat än det var man en outsider. Lägg då till ett stycke skum människa i den delen också, underbart.
Mer saker som tyngde ner mig, då var mitt huvud redan fyllt av tankar på att avsluta mitt liv. Var så trött på familjen, livet allt! Jag orkade inte leva när det bara var smärta runt omkring. Men det blev aldrig mer än tankar.
Bland det värsta som kunde hänga en tonåring var att få psoriasis. Nu undvek alla en ännu mer, speciellt tjejerna. För nu hade man pest. “Usch, rör honom inte det smittar. Vad äcklig han är.” Och så vidare och vidare, det gjorde under med min personlighet.
Än idag tycker jag knappt om att bli berör, då det tar alltid tankarna tillbaka till detta och vem vill röra mig? Det värsta har ju varit att familjen aldrig förstått, utan det var ju ryck upp dig. Sluta sura eller håll på med vad du gör. Det gjorde ju saker så mycket bättre…

Men jag fick aldrig hjälp med antidepressiva heller, för än en gång var det bara uppmärksamhet jag sökte. Jag var ju så stökig och störde alla andra. Så här fortsatte det tills jag slutade grundskolan, resultatet av att ingen lyssnade eller hjälpte blev att tröst äta. Så därför man är fet idag.
Dock blev man ju kär i en när man gick i åttan, men vilket misstag det var. Hon förstörde mig helt. Detta har jag skrivit om förr, så går inte in på allt. Skrev ett anonymt kärleksbrev till tjejen jag gillade, men både hon och sina kompisar trodde direkt det var jag. Kan inte ha varit bra på att gömma det, hon började storgråta som om det var det värsta som kunde hända. Farväl den sista lilla självförtroende jag hade.
Resultatet av detta blev också att jag blev känslomässigt avtrubbad, jag slutade bry mig om allt. Var mer eller mindre som en robot, det resulterade i att jag också var borta halva årskurs åtta. Under detta halvåret fick vi inte ens ett telefonsamtal från skolan och frågade var jag var.

Än idag har jag väldigt mycket problem med känslorna, jag vet inte om jag älskar någon, jag vet inte om jag kan älska någon. Jag säger att jag bryr mig om folk, men jag vet inte om det är sant eller om jag säger det för att det är vad folk vill höra. Det är ett så stort vakuum där det borde finnas något, men dag in och dag ut känner jag mig bara tom.
Tre nära personer har gått bort och jag har inte känt någon för dem, har inte fällt en tår eller ens känt sorg. Det är hemskt att säga det och jag hatar det, hatar att inte kunna känna för dessa människor som varit en stor del av mitt liv en gång. Det får mig bara att frukta framtiden.

Vi spolar fram till 2010. Jag får en praktikplats på ett ställe, det känns skönt. Folk som lyssnar och man kan börja bygga upp sig. Tog tag och besökte psykolog och fick äntligen hjälp, det fanns folk som lyssnade, ingen i familjen visste jag tog mediciner för att fungera. Men så hände en grej. Något jag inte går in på och detta är något som jag tror bara en enda av mina vänner vet. Men jag försökte ta mitt liv, hade tänkt på det många gånger. Men nu gjorde jag slag i saken. Men ja, som ni märker misslyckades jag. Något som jag kanske är mer glad för nu än då. Så jag äter inga piller längre om jag säger så, så får ni lägga ihop resten själv.
Men jag kan säga att de gånger jag tänkt på självmord och mitt försök till självmord, det var för att bli fri. För att slippa smärtan, det fanns inga tankar om de runt omkring mig. Utan det var jag som äntligen ville slippa allt.

Kort efter detta fick jag i alla fall en egen lägenhet, vilket var behövligt för att komma ifrån den äckliga giftiga stämningen som var bland familjen som bara föll i sönder. Konstigt den inte gjorde det tidigare. Fick ett jobb och har sakta börjat återställa mig själv. Var väl under 2011-2012 som jag sa upp all form av bekantskap med familjen, slängde ut dom ut mitt liv helt och hållet. Detta kommer nog vara jobbigt för dom att läsa om de läser det, men det var det bästa som hänt mig.
Äntligen kunde jag fokusera på mig och det var nog första gången i mitt liv som jag mått bra. Runt 2014 fick jag lite kontakt med min syster igen, sedan har de andra i familjen kommit tillbaka lite successivt. Men jag släpper aldrig in dem som det var förr och det kommer aldrig bli som förr, som sagt kanske jobbigt för er att läsa om ni läser detta. Men så är det, vi kommer aldrig ha den kontakt som funnits och det kommer troligen aldrig bli mer än det är nu.
Men jag är tacksam att ni verkar förstå hur det är nuförtiden och ger mig min tid och andrum jag behöver, så även om det aldrig blir att vi umgås mycket. Så har vi en hälsosammare relation idag, hälsosammare för mig i alla fall.

Detta inlägg blev inte riktigt som jag ville. Ville försöka få fram mer hur det känns med depressionerna och försöka förmedla hur jag känner det och hur hemskt det känns för mig.
Men det gick väl inte allt för bra, men jag har fått lätta lite på det som tryckt mig.
De där groparna kommer tillbaka ibland och man faller ner, jag blir så där apatisk igen. Ligger och stirrar i taket eller i vägen, hela livet spelas igenom allt jag någonsin känt rusar tillbaka in i skallen snabbt som attan och får mig att må dåligt igen.

Jag har dagar där jag inte alls vill ha kontakt med folk häller, men hur säger man det till sina vänner utan att man ska vara rädd att såra dem? Ibland får man massa sms från diverse folk, ibland svarar jag och ibland skiter jag i det. För jag orkar inte ha samtal den dagen eller vara social. Hur ska man få folk att förstå att det är så här jag är? Det är inget illa menat med folk, men somliga dagar har jag inte orken till någon, för jag är där i mitt lilla mardrömshåll. Det är ju som sagt inte bara att rycka upp sig, ibland varar det en dag ibland betydligt länge.
Det är så mycket mer som har hänt, men det är faktiskt saker jag inte tänker skriva om. Även om jag är väldigt öppen så finns det somliga saker jag inte tänker säga här. Lite för respekt för de som är inblandade, plus man sparar det kanske till en bok.

Även om allt man varit med om i sin uppväxt inte varit bra, så en sak har jag fått ut av det hela. Jag behandlar alla med respekt och omtanke i den mån jag orkar. Hatar att se mobbning och utfrysning av folk, det får mig bara att må illa. Är väl kanske tyvärr lite för snäll dock, tar hellre på mig för mycket än att be om hjälp ibland och blir nertyngd av det istället.
För det har jag märkt sedan jag började jobba att jag tar på mig mycket, både jobb och ansvar. Men det är kul, det är en av få gånger jag känner att jag är värd något.

Då jag inte har några speciella talanger så tar jag på mig mycket för att som sagt visa att jag kan. Därför jag kämpar hårt på jobbet, men det kan ju också leda till att jag känner mig värdelös på andra sätt. Om jag inte får utöva det jag kan eller någon annan får göra något före mig, tar jag det genast som om att jag inte är behövd. Blir snabbt en negativ special än det hela, vet inte riktigt hur jag ska hantera det.
Sedan känner man sig alltid utanför i kompisgänget. Mina vänner är alla så talangfyllda, kan rita, måla… Det bara ger mer eld till mitt mindervärdighetskomplex.
Ibland kan det vara väldigt jobbigt, naturligtvis är han skitglada för mina vänners talanger och så. Men det är just det där att jag alltid vad det än är känner mig underlägsen. Därför ibland jag måste klara vissa spel som de spelar bättre än de gjort. Bästa för att visa att jag ligger på samma nivå. Detta är en sådan energi skiljande känsla och beteende…

Jag är glad att det inte gick, saker och ting blir bättre. Inte snabbt, men det tar sig. Sex år senare arbetar jag fortfarande av gamla mörka, hemska tankar och känslor. Mycket tack vare att jag har vänner och mot jobb, dom har varit min räddning när det har kännts svårt de senaste sex åren. Men iom detta inlägg så vet fler om mitt försök.
Detta inlägget är väldigt negativt laddat, men jag behövde verkligen få ur mig det jag satt inne på. Känner någon att dom sitter i en liknande situation ta kontakt med mig. Så vi kan tala, ni är inte ensamma det finns folk som vet vad ni går igenom. Jag mår lite bättre efter att ha fått skriva av mig lite.

Men tack till alla som läst detta inlägg till fullo. Vi som ses om det är kollegor, vänner eller så bli inte förvånad om jag är tröttare eller hängigare, det är nog bara jag som är nere. Mitt automatiska svar när någon frågar hur det är att säga att det är bra, fast det inte alls är det.
Så tack än en gång för ni tagit er igenom detta. Det har varit skönt att skriva av sig och detta är mott längsta inlägg än så längr med över 2000 ord. Alltid något.

Tags: Depression, Känslor, Nedstämt, Tankar

Redo för att flytta

Nu sitter man här i den lilla trånga lägenhet fylld med kartonger och bara önskar att man kunde flytta direkt. Men man får hålla ut de två veckorna som är kvar, det går ju förhoppningsvis snabbt och så kan man börja packa upp allt igen sedan. Lär ta sin lilla tid innan man har allt på plats.

Men det ska bli skönt, väldigt, väldigt skönt att få en större lägenhet. Läget för nya lägenheten är väl så där, där jag bor nu är det väldigt central och slipper bussar. Det gör jag inte sedan, men samtidigt får jag en stor fin lägenhet där jag kan röra mig i. Speciellt skönt ska det bli med ett sovrum, som jag längtar! Stänga ute allt annat och bara kunna ha ett rum av harmoni.
Att man sedan får ett ordentligt kök också gör kanske att man får lust att faktiskt laga mat igen och då menar jag laga mat ordentligt. Kanske till och med göra lite storkok på gång.

Även om två veckor inte är långt tid, så lär det kännas som en halv evighet nu. Måste försöka ta mig till Ikea på något vis sedan också, ska ha två nya bokhyllor där jag kan förvara mina spel i. Och andra roligheter. Det ska bli kul att få möblera om och faktiskt se ut som någon bor där, har inte ens haft en tavla uppe på väggarna där jag bor nu. Mest för jag trodde inte jag skulle bo här i tre år…
Det kommer väl postas lite bilder på spelsamlingen och sådant när jag väl har flyttat. Ska bli kul att få gå igenom allt ordentligt. Även om det inte är så värst mycket man har.

Tags: Flytta, Lägenhet, TV-spel

Älskade spel: Xenosaga-serien

De som känner mig eller läst min blogg ett par gånger, vet att jag är väldigt förtjust i Xenosaga-serien. Det är en spelserie som snabbt blev min favorit, vilket är lite små lustigt då just det mesta som har med rymden och sci-fi i spel, tilltalar mig väldigt sällan. Men naturligtvis finns det alltid undantag och Xenosaga var verkligen ett sådant. Detta är min kärlek till Xenosaga-serien.

Mitt första möte med Xenosaga var via tidningen SuperPlay, dom hade ett reportage om spelet på en sådär 2-4sidor. Där fick jag för första gången se KOS-MOS och bilder från spelet. Texten lockade mig, bilderna fascinerade mig. Att det då var samma gäng som gjort Xenogears gjorde mig väldigt nyfiken, vid denna tiden hade jag bara testat Xenogears lite sedan tidigare men aldrig klarat det.
Men det hade redan väckt ett stort brinnande intresse för mig. Så i oktober 2003 köpte mina föräldrar Xenosaga Episode 1 till mig. Eller ja, jag beställde det och de betalade det. Naturligtvis hade man ett intresse för JRPG, så var man tvungen att ha en chippad/amerikansk PS1 eller PS2 för att ens kunna spela alla spelen. Det var så få JRPG som kom hit till oss i Europa och de som väl kom hit fick dåliga konverteringar. Så lika bra att köra amerikanskt hela vägen.

Människorna har förlorat Jorden och tvingats ut i rymden i hopp att finna ett nytt hem, låter lite bekant för somliga som spelat Xenoblade Chronicles X nu eller hur? ;)
Jorden försvann för att folk börja lusta efter makt med hjälp av Zohar, som är en mystik och kraftfull artefakt. Den blir helt enkelt förflyttad och ingen vet var den har blivit av, nu 4000 år in i framtiden söker människorna fortfarande sitt hem. Som har fått namnet Lost Jerusalem. Jag drar som sagt en väldigt lätt variant av storyn nu, bara så ni vet eller de som också gillar serien som jag inte klagar på mig.

Det är först när KOS-MOS vaknar och börjar sparka Gnosis röv som jag verkligen är fast i spelet. Det hela känns så otroligt grymt att jag bara sitter där, helt begeistrad och vet inte riktigt vad jag ska göra. Det var där och då jag blev små kär i KOS-MOS och även där hon blev min favorit kvinnliga spelkaraktär. Naturligtvis växte mitt tyckte för henne bara ju mer man får veta om henne och hennes bakgrund, som jag tycker är riktigt grym skriven. Men jag tänker inte yttra mig så mycket om den, så det mesta är spoilers och jag vill inte spoila något för någon som funderar på att spela spelen.

Jag är verkligen ingen person som gillar religion, men sättet som både Tetsuya Takahashi och Soraya Saga väver in religion i spelserien är underbart. Här tas det religiösa händelser och låter de utspelas med robotar eller liknande saker istället. Tyvärr kommer jag inte på ett bra sätt att skriva om just de delarna, men aldrig förr har religion varit så intressant för mig.
Musiken är också något som får mig att älska denna spelserie, första spelets musik görs av ingen mindre än Yasunori Mitsuda. Känd för bland annat Chrono Trigger, Shadow Hearts 1 & 2 och naturligtvis Xenogears för att nämna några.
Men för min del föll jag för musiken ännu mer i Episode 2 då Yuki Kajiura började göra musiken för spelserien. Hennes pampiga toner, fyllde mig med energi och gav spelet ett lyft musikaliskt för min del. Missförstå mig inte! Jag gillar Mitsudas musik mycket! Tycker bara att Yuki Kajiuras musik passar mer in i denna serie.

Några favoriter
Xenosaga 1: Song of Nephilim, Albedo, Battling KOS-MOS
Xenosaga 2: Fatal Fight, Jr. #4, Here she comes
Xenosaga 3: The battle of your soul, T-elos,

Jag skulle ju göra detta inlägg för att visa min kärlek för serien och det har väl inte kommit fram helt och hållet som jag ville. Svårt att få ut i skrift hur man känner, men det är få spel som påverkat mig som Xenosaga-serien har gjort. Den berörde mig verkligen djupt, med en grymt intressant story och intressanta karaktärer. Från den mystiska chaos, till den sinnessjuka Albedo och andra minnesvärda karaktärer. Xenosaga fick även en anime, som helt enkelt heter Xenosaga The Animation. Den funkar helt okej med att återberätta första spelets story och lägger till lite nya saker, det jag inte gillar med animen är dock karaktärs designen. Men det är en annan diskussion det.
Önskar som sagt jag kunde få till det bättre med hur mycket jag verkligen älskar denna spelserie, men ja detta är väl det bästa jag kan trycka ur mig just nu.
Förhoppningarna är att någon gång under året spela om serien och skriva om mina intryck då och se om något har ändrats.

Tags: Bandai Namco, KOS-MOS, MonolithSoft, Shion, Xenosaga, Zohar

Saker jag hoppas uppnå under 2016

Jag är inte den som ger några nyårslöften, verkligen inte! Men jag känner att det finns en del saker jag gärna vill bli lite bättre på. Eller kanske helt enkelt ändra med mig själv, så vi får se när slutet av 2016 är nära hur mycket av det som har blivit uppfyllt. Detta är på inget sett ett löfte inlägg, utan ett inlägg om saker jag gärna skulle vilja uppnå under 2016.

• Skriva längre och bättre inlägg om spel/allt möjligt
  Något som har stört mig lite själv på senare tid att jag har gjort väldigt enkla inlägga om spel eller saker jag gillar. Det fungerar i bland, men jag måste lägga ner lite mer energi på saker jag gillar att skriva om. Så förhoppningsvis ska det bli bättre och mer ingående inlägg som kommer under 2016. Naturligtvis kommer det väl något litet hafsigt och snabbt inlägg ibland, men ska försöka göra de så utförliga som möjligt.
  
• Sluta dricka läsk
  Har redan varit läskfri i 4månader i skrivande stund. Men ska inte falla tillbaka i den äckliga sockerfällan. Det är även andra socker grejer jag ska dra ner på.
• Dra ner på godis/Sluta med godis
  Detta är en av de viktigaste saker för mig. Måste verkligen lägga av med godis, måste bli av med mitt äckliga socker beroende.
• Träna/komma i form
  Detta är också bland det viktiga för mig, att jag måste komma i bättre form. Är trött på att vara överviktig. Nu vill jag komma i form, så man kan ut och röra sig utan att skämmas för kroppen. Hoppas kunna skaffa en (bra) cykel och komma ut oftare! Cyklade mycket förr.
• Bära mina glasögon hela tiden
  Har kommit till den punkten då min syn har blivit sämre och jag får väl börja bära glasögonen hela tiden. Kommer krävas lite omställning, plus måste ha nya glasögon.

Så det är ju lite gener jag hoppas kommer vara bättre till nästa år, slå bli kul att ser om man kan rapportera om detta med stolthet eller om man får göra ett erkännande på att det inte gick så bra. Ha nu ett gott nytt år på ett alla och tack för i år.

Tags: Cykla, Glasögon, Godis, Läsk, Lists, Löften, Nyår, Viktminskning

Pepparkaks bakande

Idag har jag och min vän “Elden”, bakat lite pepparkakor. Det är väl inget speciellt med det, förutom att det är skoj. Men vi tycker om att köra ett litet tema på bakandet. Så utöver lite tv-spels relaterade kakor, så har årets tema varit rymden.
Passar ju bra nu när Star Wars Episod VII haft premiär. Den var grym för övrigt! Se den!

Naturligtvis finns det en liten speciell rymd relaterad sak son jag gillar, ser ni den och vad tror ni den kommer ifrån? En av mina favorit spelserier någonsin. ;)

Börjar redan tänka lite på nästa års tema. Då ska jag försöka tillverka ordentliga pepparkaksformar också. Det är i alla fall mina förhoppningar men vi får se, mycket kan hända på ett år.

Hur som helst var detta hur kul som helst och något jag verkligen vill fortsätta göra! Bryr mig inte så mycket om julen och så, men det var kul att baka och göra lite andra formar än de vanliga som brukar finnas. Så vi får se vad nästa års tema blir, men en sak är klar åtminstone för min del. Det kommer bli något mer tv-spels relaterat.

Tags: Pepparkakor, Photos, Rymden, Star Wars, TV-spel, Xenosaga

Så här var mitt 2015

Året är nästan slut och det är dags att titta tillbaka på hur det varit. Det har om något varit ett relativt lugnt år, men det har ju hänt lite åtminstone. Både på gott och ont, det känns som det är en del som hänt. Men så börjar man tänka efter och inser att det är inte så mycket som hänt. En av de “större” grejerna som hänt nu de senaste månaderna är att jag börjat skriva på svenska istället för engelska.
Det känns rätt skönt att skriva på svenska, lite lättare att hitta orden och lite roligare. Förr skrev jag på engelska då jag gjorde mycket AMVs, men inget jag gör längre. Tyvärr. I framtiden kanske jag kan börja igen, men hur som helst. Ytterligare en anledning till att jag valt att börja skriva på svenska är att nästa år firar jag 10år med min blogg! :D

I januari så åkte för första gången flygplan, då gick jag ur min lilla skyddsbubbla och åkte till Stockholm. Var där på utbildning för jobbet, det var väl rätt kul att se. Dock blev det en överladdning i mitt system att säga, tog nästan 2 månader innan jag var mig själv igen. Det blir lätt sådär när man är folkskygg och utsätter sig för något sådant, sedan har det lite att göra med att jag blev lite utbränd också. Men det blev bra igen, sedan har jag tagit det lite lugnare.
Har hållit en del utbildningar med jobbet, det har varit roligt. Gör ju mycket det för att komma över min skygghet för folk och lättare kunna prata med personer.

Sedan fick jag en konstig smärta i magen eller i sidan av magen. Som först misstänktes kunna vara njursten, håller på att undersöka vad det kan vara nu. En annan läkare trodde det kunde vara magkatarr, så vi får väl se. Hoppas nog på njursten om något som spökat. Hoppas hur som helst det blir en lösning och får besked på vad det är som spökar i kroppen.
På tal om kroppen, så har jag även gjort en liten operation/ingrepp. Det är egentligen inget jag vill gå in närmare på, men något som kändes bra att få fixat. Ingen GBP operation i alla fall, men en sak som kan förbättra ens levnadssituation.

Fick äntligen mina tänder fixade, något som jag velat ha gjort ett bra tag. Men inte kunnat på grund av ekonomiska själ. Det är också en sådan sak som påverkat att man inte alltid velat åka ut och göra saker med folk eller visa sig bland folk till och med. Men nu känns det okej och rätt skönt, dessa problemen skapades av en infektion jag fick i munnen 2007 tillsammans med en del läsk drickande. I skrivande stund har jag dock inte rört läsk på snart 4 månader och det känns skönt!
Tar itu med godis nästa år (efter jul) och så ska jag försöka komma i bättre form än jag är, väntar ju bara på svar om skiten med magen. Men det ska nog bli bra.

Jag har ju spelat en del spel i år. Klarat av 31st (kan bli fler) så det är 7 mer än jag klarade förra året, så det känns ju kul. Får göra ett separat inlägg sedan när jag har bestämt vilka som var mina favorit spel för året, det tar ju lite tid att gå igenom. Men en sak jag gillar som jag gjort i år, var att jag var med och backade en Kickstarter på Bloodstained. Det är en spel ifrån Koji Igarashi, mannen som var med och skapade Castlevania Symphony of The Night, så kunde inte låta bli.

Det var väl vad jag kom på just nu. Det som är kvar av året är att se nya Star Wars nästa fredag, sedan blir det väl något med några polare på nyår. Det är väl det som ligger på kartan just nu. Nästa år väntar som sagt flytten, det blir väl i stort sätt det första jag börja med. Eller ja, jag har tillgång till lägenheten i februari. Sedan blir det bio med Deadpool i februari också, det ser jag fram emot. Hoppas vi får Tales of Berseria i väst nästa år också, det hade varit grymt! Vi får väl veta vad Nintendos nästa konsol är för något. Så det ser ut att kunna bli ett spännande år.

Vi är några vänner som snackar om att försöka åka till Kolmårdens djurpark nästa år, det hade varit riktigt kul. Hoppas det kan bli av, men jag är försiktigt optimistiskt.
Vi får helt enkelt se vad som sker. Hoppas 2016 blir ett mer händelserikt år, om inget annat så ska jag i alla fall flytta så det blir ju skönt. Ska äntligen ifrån min lilla ettan till en tvåa, det ska bli riktigt skönt att få ett sovrum! Ett kök att kunna sitta och äta i, mycket som man kanske tar för givet ibland. Så det ska bli otroligt kul att få inreda den lägenheten, i de två tidigare jag har bott i har jag inte gjort något speciellt.
Men nu ska det upp tavlor och annat, det ska synas att det är någon som bor där. Så har ni tips och idéer på inredning får ni gärna komma med det, alla tips är välkomna!

Tags: Bloodstained, Deadpool, Games, Moving, Nintendo, Photos, Star Wars

Tankar om Final Fantasy VII remake

Så länge jag kan minnas så har det alltid önskats en remake på Final Fantasy VII. Så fort det varit ett stort tv-spels evenemang som E3 eller liknande har folk alltid sagt, i år är det äntligen dags! Men varje år har de blivit besvikna för de hajpat upp sig för inget. Men E3 2015 var året då Square Enix äntligen utannonserade Final Fantasy VII remake. Som väntat så blev folk vilda och jag för första gången började visa intresse för FFVII.

Har aldrig varit ett fan av originalet, det tilltalade mig aldrig som det gjort så många andra. Där emot föll jag för Crisis Core: FFVII som utspelar sig innan FFVII. Mycket tack vare man fick spela som Zack, en karaktär jag gillar så mycket mer än Cloud. Plus man fick se Sephiroth i spelet innan han blev koko i skallen. Karaktärerna i övrigt har väl varit lagom intressanta, men då spelet aldrig riktigt klickat har inte karaktärerna gjort det heller. Något jag hoppas kanske ändras i och med remaken.
Barret har fått sig en liten om design och ser väl rätt bra ut tycker jag, läste det var någon som tyckte att han gick från Mr.T till Blade. Det kan jag väl iofs inte se som något negativt själv. Läste någonstans att ändringen gjordes för att han blev så förknippad med just Mr.T, hur sant det är det dock vet jag ej.
Men det ska bli spännande att se om det är fler karaktärer som designas om något.

Något jag verkligen gillade är att spelet verkar ha ett mer action basera stridssystem, missförstå mig inte nu. jag gillar turordningsbaserade spel, men jag tror detta kommer passa spelet perfekt. Förhoppningsvis betyder det också att vi slipper random encounters, det om något har jag verkligen tröttnat på i JRPG.
Ser fram emot tills vi får se mer av spelet, men det blir ju helt klart något jag kommer köpa dag ett. Det trodde jag nog aldrig jag skulle säga om FF7 det, men jag ser fram emot förändringarna mycket tack vare det inte har ett nostalgist värde av mig från början. Så jag är väl mer öppen till förändringarna än andra. Men jag hoppas på det bästa och vill se mer.

Tags: Final Fantasy VII, Remake, Trailers, YouTube