Älskade spel: Xenosaga-serien
De som känner mig eller läst min blogg ett par gånger, vet att jag är väldigt förtjust i Xenosaga-serien. Det är en spelserie som snabbt blev min favorit, vilket är lite små lustigt då just det mesta som har med rymden och sci-fi i spel, tilltalar mig väldigt sällan. Men naturligtvis finns det alltid undantag och Xenosaga var verkligen ett sådant. Detta är min kärlek till Xenosaga-serien.
Mitt första möte med Xenosaga var via tidningen SuperPlay, dom hade ett reportage om spelet på en sådär 2-4sidor. Där fick jag för första gången se KOS-MOS och bilder från spelet. Texten lockade mig, bilderna fascinerade mig. Att det då var samma gäng som gjort Xenogears gjorde mig väldigt nyfiken, vid denna tiden hade jag bara testat Xenogears lite sedan tidigare men aldrig klarat det.
Men det hade redan väckt ett stort brinnande intresse för mig. Så i oktober 2003 köpte mina föräldrar Xenosaga Episode 1 till mig. Eller ja, jag beställde det och de betalade det. Naturligtvis hade man ett intresse för JRPG, så var man tvungen att ha en chippad/amerikansk PS1 eller PS2 för att ens kunna spela alla spelen. Det var så få JRPG som kom hit till oss i Europa och de som väl kom hit fick dåliga konverteringar. Så lika bra att köra amerikanskt hela vägen.
Människorna har förlorat Jorden och tvingats ut i rymden i hopp att finna ett nytt hem, låter lite bekant för somliga som spelat Xenoblade Chronicles X nu eller hur? ;)
Jorden försvann för att folk börja lusta efter makt med hjälp av Zohar, som är en mystik och kraftfull artefakt. Den blir helt enkelt förflyttad och ingen vet var den har blivit av, nu 4000 år in i framtiden söker människorna fortfarande sitt hem. Som har fått namnet Lost Jerusalem. Jag drar som sagt en väldigt lätt variant av storyn nu, bara så ni vet eller de som också gillar serien som jag inte klagar på mig.
Det är först när KOS-MOS vaknar och börjar sparka Gnosis röv som jag verkligen är fast i spelet. Det hela känns så otroligt grymt att jag bara sitter där, helt begeistrad och vet inte riktigt vad jag ska göra. Det var där och då jag blev små kär i KOS-MOS och även där hon blev min favorit kvinnliga spelkaraktär. Naturligtvis växte mitt tyckte för henne bara ju mer man får veta om henne och hennes bakgrund, som jag tycker är riktigt grym skriven. Men jag tänker inte yttra mig så mycket om den, så det mesta är spoilers och jag vill inte spoila något för någon som funderar på att spela spelen.
Jag är verkligen ingen person som gillar religion, men sättet som både Tetsuya Takahashi och Soraya Saga väver in religion i spelserien är underbart. Här tas det religiösa händelser och låter de utspelas med robotar eller liknande saker istället. Tyvärr kommer jag inte på ett bra sätt att skriva om just de delarna, men aldrig förr har religion varit så intressant för mig.
Musiken är också något som får mig att älska denna spelserie, första spelets musik görs av ingen mindre än Yasunori Mitsuda. Känd för bland annat Chrono Trigger, Shadow Hearts 1 & 2 och naturligtvis Xenogears för att nämna några.
Men för min del föll jag för musiken ännu mer i Episode 2 då Yuki Kajiura började göra musiken för spelserien. Hennes pampiga toner, fyllde mig med energi och gav spelet ett lyft musikaliskt för min del. Missförstå mig inte! Jag gillar Mitsudas musik mycket! Tycker bara att Yuki Kajiuras musik passar mer in i denna serie.
Några favoriter
Xenosaga 1: Song of Nephilim, Albedo, Battling KOS-MOS
Xenosaga 2: Fatal Fight, Jr. #4, Here she comes
Xenosaga 3: The battle of your soul, T-elos,
Jag skulle ju göra detta inlägg för att visa min kärlek för serien och det har väl inte kommit fram helt och hållet som jag ville. Svårt att få ut i skrift hur man känner, men det är få spel som påverkat mig som Xenosaga-serien har gjort. Den berörde mig verkligen djupt, med en grymt intressant story och intressanta karaktärer. Från den mystiska chaos, till den sinnessjuka Albedo och andra minnesvärda karaktärer. Xenosaga fick även en anime, som helt enkelt heter Xenosaga The Animation. Den funkar helt okej med att återberätta första spelets story och lägger till lite nya saker, det jag inte gillar med animen är dock karaktärs designen. Men det är en annan diskussion det.
Önskar som sagt jag kunde få till det bättre med hur mycket jag verkligen älskar denna spelserie, men ja detta är väl det bästa jag kan trycka ur mig just nu.
Förhoppningarna är att någon gång under året spela om serien och skriva om mina intryck då och se om något har ändrats.
Haha, få se när det är min tur att skriva ett sånt här inlägg, verkligen inte lätt att beskriva sin kärlek i text, jag drömmer vidare om dagen vi kan diskutera alla detaljer i… detalj!
Kul att du var med från början, jag tror min bror har kvar just det numret av SuperPlay som du nämner, han var smått intresserad av spelet redan då men jag var nog fortfarande fast i min SNES-period där alla spel som inte var Chrono Trigger eller Lufia var ointressanta, hehe.
Lustigt nog så har jag heller aldrig varit direkt intresserad av varken religion, sci-fi eller ens stora robotar men på något sätt lyckas dom få ihop allting på ett så intressant viss att man satt där och läste på om allt från fysik till psykologi och religion i hopp om att kunna lista ut och förstå bättre vad serien skulle handla om i nästa del.
Just väntan, efterforskningarna och diskussioner/ spekulationer var en väldigt stor del av serien för mig och det går såklart förlorat om man spelar serien idag.
Som sagt ett svårt inlägg att skriva men jag tror det är tydligt att du gillar serien, att förstå att det är så mycket mer än ett TV-spel är det nog svårt för många att förstå dock. Att jag fortfarande tänker på det VARJE dag snart 10 år efter seriens sista del och spenderar löjliga summor pengar på saker som det råkar stå Xeno på är väl åtminstone nåt bevis på hur fixerad jag är. Verkligen skönt att vi är två!
Det ska bli spännande att läsa och se vad du har att säga om serien och hur den har åldrats, jag tittar igenom ettans och tvåans story och även dom bitar jag vågar titta på från trean rätt ofta men det var ett par år sen jag faktiskt tog mig tid till att spela.
Håller med dig om att Yuki Kajiura gör ett lite bättre jobb än Mitsuda i just detta sammanhang. Mitsuda gjorde ett underbart jobb till Xenogears, men Xenosaga 1 var ju mer filmiskt och därmed kändes låtvalen ibland lite udda. Det finns en hel del pampiga låtar där också, men spelseriens soundtrack lyfter verkligen i del 2 och del 3 är min egen favorit.
@ opkij:
Ser också fram emot den! Väldigt mycket!
Ska bli kul att äntligen kunna få tala ut med en annan Xeno-fanatiker! :D
Haha, jodå vi är rätt lika. Var aldrig så förtjust i robotar heller, bortsett från typ Transformers så hade jag svårt förr att fastna. Var först i Xenogears med Weltall (som är min favo mech) då det började lossna. =)
Mmm, det ska bli kul med en liten analys av det hela sedan. Ser fram emot när det kan ske. Man kan ju bara hålla tummarna på att en eventuell återutgivning av PS2 spelen på PS4an kan komma. Annars blir det ju originalen att spela. =)
@ Lania:
Mitsudas musik är underbar, men som du säger var en del låtar lite udda för Xenosaga. En hel del andra var grymt bra!
Men det var en sorts harmoni med själva spelets ton och Kajiuras musik som verkligen skapade magi för min del. <3