52 spel på 1 år: 01 – 07

Efter att ha följt JRPGeek hela förra året och se han köra sin 52 spel på ett år, blev jag väldigt sugen på att se om det är något jag också kan genomföra. Så här kommer årets sju första spel som är avklarade. Resterande inlägg som kommer här sedan, lär nog bli efter var femte spel eller liknande.

01. Xenoblade Chronicles X (Wii U)

Årets första klarade spel blev det het efterlängtade Xenoblade Chronicles X. Ett riktigt bra spel, som erbjud härlig gameplay. Men jag önskar att det hade haft en större fokus på story. Som de tidigare Xeno-spelen haft. Det är väl egentligen mitt största klagomål med spelet, men allt annat är riktigt bra.


02. Killzone Shadow Fall (PS4)

Jag är inte mycket för FPS, gillade de två senaste Wolfenstein spelen så tänkte ge Killzone Shadow Fall en chans. Det var ett helt okej spel, en del frustrerande delar som nästan fick mig att vilja sluta spela. Men det var väl mest frustrerande för jag är en n00b på FPS. Om inget annat var det snyggt och jag hade väl rätt trevligt med spelet en okej avbrott mot det vanliga jag brukar spela.


03. Grim Fandango Remastered (PS4)

Peka och Klicka spelen har aldrig varit något jag fastnat för. Men tack till Telltale vars spel är åt P&K hållet så ville jag testa något äldre och en mer klassiskt ifrån P&K genren. Så det blev ju perfekt när vi fick Grim Fandango Remastered på PS+.
Du jobbar som en försäljare av resor till efterlivet, med mexikanska inspirationer och lite gammal tv-deckare. Spelet är charmigt och knasigt. Hade lite problem här och där för att ta mig igenom spelet, men absolut en trevlig resa. Dock var väl spelet inte helt i min stil, trevligt men jag tror inte jag kommer köra det igen.


04. Back To The Future: The Game 30th A.E (PS4)

Back to The Future har jag spelat sedan tidigare och gillade det mycket, PS4 versionen är samma spel med undantaget av att Biffs original skådespelare Tom Wilson är tillbaka och gör rösten i denna utgåvan. Det är också där det positiva slutar för PS4 versionen, det är ett buggig helvete till spel. Konstanta krashar, grafik som saknas här och där eller inte laddas in ordentligt. Det var en mindre utmaning att ta sig igenom detta spelet från början till slut, pga att det nästan alltid kraschade efter en filmsekvens. Telltale skulle ha gått tillbaka och rensat upp denna sörja. Spelet är fortfarande bra som bara den! Men denna versionen är crap. Önskar jag hade en Delorean så jag kunde åka tillbaka och ha denna versionen ospelad.


05. Life is Strange (PS4)

Hörde mycket gott om Life is Strange, men väntade med att spela det tills jag fick tag på den fysiska utgåvan. Det var väl värt väntan, vilket spel, vilken åktur! Vet egentligen vad jag ska säga om spelet, med risk för att spoila något. Gillade verkligen storyn i detta, den var grym. På flera sätt… Väldigt mänskliga karaktärer som utsätts för både bra och hemska saker och man får se konsekvenser av att hantera super krafter. Låter kanske inte så bra som jag beskriver det, men kommer inte på något bättre just nu.


06. Super Mario 3D World (Wii U)

Ett av årets än så länge mest färgglada spel! Och ett riktigt trevligt spel i övrigt! Mario spelen bjuder alltid på trevliga spelstunder och SM3DW är inget undantag. Man kan spela upp till fyra spelare samtidigt och hjälpas åt eller ensam om man nu vill. Detta är nog ett av mina favorit Mario spel av de jag spelat på senare tid, lagom långt, lagom utmanande och med mer saker att göra om man vill göra en liten djupdykning. Önskar dock att Koopa Kids hade varit med, för bossar kände jag det var riktigt trist med. Hur som helst ett riktigt bra Mario spel, som jag absolut kommer köra igen någon gång.


07. South Park: The Stick of Truth (PS3)

Förr i tiden ogillade jag South Park, tyckte det var en rejält tråkig/dålig serie. Men förra året beslutade jag mig att ge serien en chans igen och denna gången klickade det rejält. Det var även då jag började känna mig intresserad av spelet The Stick of Truth. Detta var ett helt fantastiskt spel, med zombie nazister, ko nazister, ja en jäkla massa nazister att spöa. Ungarna kör ett live rollspel och du är den nya ungen i stan och du kommer få bekanta dig med de flesta karaktärer ifrån tv-serien. Det har ett rätt simpelt rpg upplägg, men det fungerar så väl. Rekommenderar detta spelet till alla som vill ha ett kort, roligt och lite bisarrt spel. Ser mycket fram emot South Park: The Fractures But Whole som släpps senare i år.

Älskade spel: Xenosaga-serien

De som känner mig eller läst min blogg ett par gånger, vet att jag är väldigt förtjust i Xenosaga-serien. Det är en spelserie som snabbt blev min favorit, vilket är lite små lustigt då just det mesta som har med rymden och sci-fi i spel, tilltalar mig väldigt sällan. Men naturligtvis finns det alltid undantag och Xenosaga var verkligen ett sådant. Detta är min kärlek till Xenosaga-serien.

KOS-MOS

Mitt första möte med Xenosaga var via tidningen SuperPlay, dom hade ett reportage om spelet på en sådär 2-4sidor. Där fick jag för första gången se KOS-MOS och bilder från spelet. Texten lockade mig, bilderna fascinerade mig. Att det då var samma gäng som gjort Xenogears gjorde mig väldigt nyfiken, vid denna tiden hade jag bara testat Xenogears lite sedan tidigare men aldrig klarat det.
Men det hade redan väckt ett stort brinnande intresse för mig. Så i oktober 2003 köpte mina föräldrar Xenosaga Episode 1 till mig. Eller ja, jag beställde det och de betalade det. Naturligtvis hade man ett intresse för JRPG, så var man tvungen att ha en chippad/amerikansk PS1 eller PS2 för att ens kunna spela alla spelen. Det var så få JRPG som kom hit till oss i Europa och de som väl kom hit fick dåliga konverteringar. Så lika bra att köra amerikanskt hela vägen.

Människorna har förlorat Jorden och tvingats ut i rymden i hopp att finna ett nytt hem, låter lite bekant för somliga som spelat Xenoblade Chronicles X nu eller hur? ;)
Jorden försvann för att folk börja lusta efter makt med hjälp av Zohar, som är en mystik och kraftfull artefakt. Den blir helt enkelt förflyttad och ingen vet var den har blivit av, nu 4000 år in i framtiden söker människorna fortfarande sitt hem. Som har fått namnet Lost Jerusalem. Jag drar som sagt en väldigt lätt variant av storyn nu, bara så ni vet eller de som också gillar serien som jag inte klagar på mig.

Xenosaga gänget

chaos, Jin, KOS-MOS, Shion, Ziggy, MOMO & Jr.

Det är först när KOS-MOS vaknar och börjar sparka Gnosis röv som jag verkligen är fast i spelet. Det hela känns så otroligt grymt att jag bara sitter där, helt begeistrad och vet inte riktigt vad jag ska göra. Det var där och då jag blev små kär i KOS-MOS och även där hon blev min favorit kvinnliga spelkaraktär. Naturligtvis växte mitt tyckte för henne bara ju mer man får veta om henne och hennes bakgrund, som jag tycker är riktigt grym skriven. Men jag tänker inte yttra mig så mycket om den, så det mesta är spoilers och jag vill inte spoila något för någon som funderar på att spela spelen.

Jag är verkligen ingen person som gillar religion, men sättet som både Tetsuya Takahashi och Soraya Saga väver in religion i spelserien är underbart. Här tas det religiösa händelser och låter de utspelas med robotar eller liknande saker istället. Tyvärr kommer jag inte på ett bra sätt att skriva om just de delarna, men aldrig förr har religion varit så intressant för mig.
Musiken är också något som får mig att älska denna spelserie, första spelets musik görs av ingen mindre än Yasunori Mitsuda. Känd för bland annat Chrono Trigger, Shadow Hearts 1 & 2 och naturligtvis Xenogears för att nämna några.
Men för min del föll jag för musiken ännu mer i Episode 2 då Yuki Kajiura började göra musiken för spelserien. Hennes pampiga toner, fyllde mig med energi och gav spelet ett lyft musikaliskt för min del. Missförstå mig inte! Jag gillar Mitsudas musik mycket! Tycker bara att Yuki Kajiuras musik passar mer in i denna serie.

Några favoriter
Xenosaga 1: Song of Nephilim, Albedo, Battling KOS-MOS
Xenosaga 2: Fatal Fight, Jr. #4, Here she comes
Xenosaga 3: The battle of your soul, T-elos,

Jag skulle ju göra detta inlägg för att visa min kärlek för serien och det har väl inte kommit fram helt och hållet som jag ville. Svårt att få ut i skrift hur man känner, men det är få spel som påverkat mig som Xenosaga-serien har gjort. Den berörde mig verkligen djupt, med en grymt intressant story och intressanta karaktärer. Från den mystiska chaos, till den sinnessjuka Albedo och andra minnesvärda karaktärer. Xenosaga fick även en anime, som helt enkelt heter Xenosaga The Animation. Den funkar helt okej med att återberätta första spelets story och lägger till lite nya saker, det jag inte gillar med animen är dock karaktärs designen. Men det är en annan diskussion det.
Önskar som sagt jag kunde få till det bättre med hur mycket jag verkligen älskar denna spelserie, men ja detta är väl det bästa jag kan trycka ur mig just nu.
Förhoppningarna är att någon gång under året spela om serien och skriva om mina intryck då och se om något har ändrats.

Xenoblade Chronicles X avklarat

Då var årets första spel klarat. Körde igenom hela storyn och det tog mig 73timmar, det var länge sedan jag spenderade så mycket tid med ett JRPG. Men så var det bra i princip hela tiden också! Mitt största klagomål är att jag ville ha mer story, den som är där är bra, men den är lite tunn. Jag förväntar mig en del av Tetsuya Takahasi när han gör ett Xeno-spel.
Så än så länge för min del slår det inte Xenosaga på story fronten eller vad gäller karaktärer, men det är ju bara vad jag tycker.
Dock är Vandham grym som fasen och naturligtvis har spelet fler härliga karaktärer. Som Elma som jag verkligen gillar, ni som klarat spelet vet en av anledningarna.
Gillar också L som tusan, önskar han fick en större roll dock. Hans kommentar om Prones som Asscaves fick mig att skratta ordentligt.

Gänget redo att ta sig an en boss

Så även om jag inte tycker storyn levererar som jag hoppats så gör ju verkligen gameplayet det. Det har varit riktigt svårt att släppa spelet, för jag har haft så sjukt kul med det. Tiden har bara passerat. Kollade upp och en dag hade jag spelat i nästan 11timmar och det var en enda spelning. Så nu fattar jag lite mer varför folk fastnar i MMORPG. Så jag tror jag ska avvakta med Final Fantasy XIV, känner inte för att fastna i det träsket. Världen är stor och det finns hur mycket sidouppdrag och saker att göra, det känns som det aldrig tar slut. På gott och ont.

Musiken lever verkligen inte upp till vare sig Xenosaga eller Xenoblade. Det finns en del spå som är riktigt bra, men sedan finns det andra konstiga musik spår som jag undrar vad de ens har i spelet att göra. Väldigt förtjust i musiken som spelas i Sylvalum åtminstone, riktigt rogivande sång.
Det var roligt när man fick tag på sin första skell, mindre roligt att grinda en massa stålar för att köpa fler. Men man uppskattade dom rätt mycket när man väl hade dom. Så jo, det var rätt kul det också måste jag säga.

Helt klart ett väldigt bra spel att börja spelår 2016 med, måste jag verkligen säga.
Nu ska vi se vad det blir för andra godbitar att ta tag i. Nu blir det i alla fall en paus ifrån Mira. Hej då Mira och alla andra från White Whale! Vi ses igen i framtiden, ta nu och vila lite Calder (min karaktär). Det har du förtjänat.

Mina favorit spel 2015 (Uppdaterad)

Dår är 2016 här och vi lämnar spelåret 2015 bakom oss. Det var ett mycket bra spelår tyckte jag, fick en hel del spelat och det blev 32 spel som blev klarade förra året. Det är åtta spel fler än 2014, inte illa får jag säga. Väldigt glad att det blev så många ändå, med tanke på hur upptagen jag varit med annat under 2015. Här kommer i alla fall min lista på de spel som jag har gillat mest i år. Det finns naturligtvis många spel jag gillade, men väljer de som har givit mig mest nöje eller som jag haft roligast med. Eller helt enkelt ett spel som stod ut för mig över de andra.

Xenoblade Chronicles X

Även om det är en del speltid kvar innan jag når slutet på detta underbara spel, så är det redan mitt favoritspel som jag spelade under 2015. Och ett väldigt bra sätt att påbörja 2016 med måste jag säga. En dag satte jag mig och spelade och helt plötsligt hade 9 timmar passerar, det är farligt, farligt! Men ack så roligt! Det var längesedan jag spelade ett spel där det var så svårt att lägga ifrån sig handkontrollen.
Utforskandet är väldigt kul och beroende framkallande måste jag säga, kan förstå lite bättre nu varför en del folk fastnar i MMORPG-träsket.

Det jag redan nu önskar mig är mer story, vill ha mycket, mycket mer story! Det är väl det enda negativa jag ser just nu. Då jag älskar Xenosaga-spelen där det var otroligt mycket story i, så hade jag hoppats med något liknande i detta. Det är verkligen inte dåligt det man får, men jag vill ha mer. Svårighetsgraden är ju riktigt härlig också, ibland från hur enkelt som helst till, hur svårt som helst bara genom att ha gått ett på meter till nästa fiende. Önskar det fanns fler val till ens egenskapade karaktär, känns på tok för begränsat för att det ska bli riktigt roligt att spela som den. Önskar även den hade lite mer personlighet. Därför jag föredrar att spela med en spelskapad karaktär än en egenskapad. Är nu uppe i närmare 60timmar på spelet och har en del kvar innan jag är klar, kan jag tänka mig. Men ja, timmarna har bara flugit förbi måste jag säga. Riktigt underbart och rekommenderar att alla som har en Wii U skaffar spelet. Dock hoppas jag för mig själv att nästa spel dom gör blir mer i stil med Xenosaga och story tungt, men behåller all grym gameplay och saker de lärt sig om Xenoblade CX.

Tales of Zestiria

Tillsammans med Xenoblade CX var Tales of Zestiria de spel jag såg fram emot mest under hela 2015 och som tur var levererade både spelen. Även om de inte är perfekta (inga spel är i min mening) så gav de mig precis det jag ville. Dock är jag inte alls förtjust i stridskameran som kan ställa till det rejält för dig i fighter, den hade verkligen behövt mer arbete. Något jag verkligen hoppas de har lagt ner i Tales of Berseria.
Sedan är det fusions-systemet som jag inte alls gillar, du ska du slå samman vapen för att skapa ett starkare vapen. Det låter bra på papper, men det är så invecklat och tar bort det roliga. Det är kul att de testar något nytt, men snälla låt mig bara köpa
och hitta vapen ordentligt som i äldre Tales of-spel. Det är en så stor behållning när man hittar ett nytt kraftigt vapen.
Sedan tycker jag nog också att Sorey är den tråkigaste Tales of-huvudkaraktären just nu, visst gillar jag han fortfarande men han tilltalade inte alls mig. Så även på den punkten ser jag grymt mycket fram emot Velvet från Tales of Berseria.
Nu låter det kanske som mycket gnäll, men så farligt är det inte. För spelet levererade för mig, men man måste kunna kritisera också. Känner mig helnöjd och bara längtar till Tales of Berseria nu.

Shovel Knight

Shovel Knight har ju funnits ute ett tag, men det var först i år jag fick en chans att spela det. Det var värt väntan. Ett underbart klassiskt, retro doftande spel med så otroligt mycket charm och gudomlig musik. Musiken är för övrigt gjord av Jake Kaufman, som bland annat gjort musiken till DuckTales Remastered.
Det är verkligen ett härligt spel som fick ge mig de där “trial and error” känslorna, jag inte tycker man får av många spel nu för tiden. Då alla ska hålla en i handen, har du problem med en boss eller ett ställe, så måste du blir bra. Precis som i många klassiska NES-spel. Inte undra på att jag föll pladask för spelet! Hoppas innerligen att det kommer en uppföljare, jag vill verkligen se vad de kan göra om de kan göra ett större och mer fyllt spel. Missförstå mig inte nu, spelet är verkligen lagom stort och fyllt med härligheter. Men det känns som de kan göra mycket mer, hur som helst så ser jag verkligen fram emot nästa del i Shovel Knight-sagan! Glöm för allt i världen inte att spela DLC:n Shovel Knight: Plauge of Shadows, det är DLC som fler borde satsa på att göra.

Transformers Devastation

Som en del vet så älskar jag Transformers, jag växte upp med dom. Jag grät när Optimus Prime dog i den tecknade Transformers The Movie. Var nog 6år när jag såg den första gången, det var väldigt känslomässigt. Så när vi började höra rykten om Transformers Devastation, blev jag väldigt glad. Då det finns en serietidning med samma namn, så hoppades jag den skulle baseras på den och då även ha G1 designerna. Till min stora lycka var det just det som hände! Dock baseras det inte helt på Devastation-storyn. Utan tar plats i IDW-serietidnings unversum där de kör med G1-stilen. Okej, visst det är ju bra. Men licens-spel är ju sådär. Men va? Ska Platinum Games göra spelet? Mästarna på action? Okej, jag är såld.

Det var typ så mina reaktioner såg ut. Och mycket riktigt ledde det till att Devastation är ett av mina absoluta favorit action-spel i år, men även ett av mina favorit licens-spel någonsin. En helt underbart cell-shadad stil, som verkligen gör G1-stilen rättvisa, bra musik och tung musik. Som imponerande nog förs en del av musiken av Vince DiCola som gjorde tecknade film musiken och det hörs verkligen i vissa delar!
Vi får inte glömma en grym voiceacting, där i stort sätt alla levande G1-röstaktörer kommer tillbaka och ger röst åt sin karaktär. Nostalgi mätaren är i topp!  Det jag hade önskat är att det var lite längre och att det var mer story i spelet. Får hoppas en eventuell uppföljare får mer av båda.

Spel jag ser fram emot under 2016

Snart är det ett nytt år och med det kommer nya saker att se fram emot, som filmer, musik och för min egna del tv-spel. Nästa år kommer bli ett helt fenomenalt år för JRPG, troligen det bästa på bra länge, om inte kanske det bästa någonsin.
Nu betyder ju inte det att man behöver gilla allt som kommer, men jag tror nog aldrig det släpps så mycket JRPG under ett år som det verkar göras under 2016.
Som vanligt är jag här med min lilla lista av de spel jag ser fram emot mest av allt. Skriv gärna de titlar ni ser fram emot, så kan vi se om vi har något gemensamt att längta till.

Tales of Berseria

Blev så otroligt glad här om dagen då Namco Bandai bekräftade att Tales of Berseria kommer släppas i Europa! Så där riktigt barnsligt glad man blev förr på julafton, så tack NB för denna fina julklapp. Nu som alltid när det gäller Tales of-spelen, blir det att vänta. Men nu när man vet att det kommer, så kan jag vänta… Tror jag… Okej. Kanske inte. Vill ha nu!

The Legend of Zelda Wii U

Nintendo har åter igen bekräftat att spelet ska släppas 2016 och naturligtvis får man väl börja längta lite till. Av det lilla man fått se än så länge, så ser det fantastiskt ut. Håller nästan tummarna för att denna Link inte tar på sig sin klassiska gröna tunika. Gillar verkligen de blåa kläderna han har eller att man har förmågan att byta kläder. Hur som helst nya Zelda lär bli grym!

Uncharted 4: A Thief’s End

Den avslutande delen till Uncharted-serien vill jag absolut inte missa! Det ska bli spännande att se vad Naughty Dog kommer att erbjuda i och med detta spelet. En sista runda Drake, en sista runda sedan får du nog vila lite.

Star Ocean V

Efter fjärde Star Ocean spelet, så trodde nog de flesta att vi inte skulle få se mer av serien. Så det var skönt när Square Enix avslöjade Star Ocean V. Det går tillbaka lite mer till rötterna och skrivs av personerna som var inblandade i andra och tredje spelet, så storyn lär ju vara bättre. Spelet imponerar också genom att ha sju spelbara karaktärer samtidigt! Det ska bli kul att se hur väl det fungerar.

NieR: Automata

Ett spel jag aldrig trodde skulle få en uppföljare är NieR. NieR råkar också vara ett av mina absoluta favorit spel under förra generationen, så detta var en glad överraskning. Utvecklas av Platinum Games, som ser till att fighterna blir bättre än i förra. Svårt att säga mycket mer om spelet då vi har inte så mycket info, återstår ju att se om spelet ens kommer under 2016.

Ni no Kuni II: Revenant Kingdom

Ni no Kuni var också ett spel som jag blev positivt överraskad att se skulle få en uppföljare, det första spelet var bra, men det var väl en del problem jag inte riktigt gillade. Just nu fantiserar jag om hur snyggt detta spelet kan bli, vi behöver fler cellshadade spel!

Det var bara några av alla godbitar som kommer nästa år jag vill ha. Tror 2016 kommer bli ett sjukt bra spel år och kommer erbjuda något för alla. Men som tidigare nämnt det är ett grymt år för JRPG spelare.

Ny Tales of Berseria trailer

Nu är kan lite sen med denna, men har inte haft möjlighet att skriva om det tidigare. Här om dagen släppte Namco Bandai en ny trailer från det kommande Tales of Berseria. Som tyvärr än så länge fortfarande bara är bekräftat för Japan.

Men jag hoppas de kommer att bekräfta det för release i övriga världen också, Tales of spelen tillhör som en del vet mina favoritspel, så jag vill verkligen att det ska släppas. Vi får se lite gameplay och vi får se hur Velvet rör sig under fighterna, som flyter på otroligt bra av trailern att döma. Vi får även se en ny troligen spelat karaktär, som är en liten grabb. Vi får även veta att Velvet tydligen jagat varulvar och tycks själv ha någon varulvs förbannelse över sig.

Som sagt hoppas verkligen vi för detta spelet också! Gärna innan 2016 är slut, det hade varit underbart. Kom igen nu Namco Bandai, bekräfta spelet för release i Europa åtminstone.

Tankar om Final Fantasy VII remake

Så länge jag kan minnas så har det alltid önskats en remake på Final Fantasy VII. Så fort det varit ett stort tv-spels evenemang som E3 eller liknande har folk alltid sagt, i år är det äntligen dags! Men varje år har de blivit besvikna för de hajpat upp sig för inget. Men E3 2015 var året då Square Enix äntligen utannonserade Final Fantasy VII remake. Som väntat så blev folk vilda och jag för första gången började visa intresse för FFVII.

Har aldrig varit ett fan av originalet, det tilltalade mig aldrig som det gjort så många andra. Där emot föll jag för Crisis Core: FFVII som utspelar sig innan FFVII. Mycket tack vare man fick spela som Zack, en karaktär jag gillar så mycket mer än Cloud. Plus man fick se Sephiroth i spelet innan han blev koko i skallen. Karaktärerna i övrigt har väl varit lagom intressanta, men då spelet aldrig riktigt klickat har inte karaktärerna gjort det heller. Något jag hoppas kanske ändras i och med remaken.
Barret har fått sig en liten om design och ser väl rätt bra ut tycker jag, läste det var någon som tyckte att han gick från Mr.T till Blade. Det kan jag väl iofs inte se som något negativt själv. Läste någonstans att ändringen gjordes för att han blev så förknippad med just Mr.T, hur sant det är det dock vet jag ej.
Men det ska bli spännande att se om det är fler karaktärer som designas om något.

Något jag verkligen gillade är att spelet verkar ha ett mer action basera stridssystem, missförstå mig inte nu. jag gillar turordningsbaserade spel, men jag tror detta kommer passa spelet perfekt. Förhoppningsvis betyder det också att vi slipper random encounters, det om något har jag verkligen tröttnat på i JRPG.
Ser fram emot tills vi får se mer av spelet, men det blir ju helt klart något jag kommer köpa dag ett. Det trodde jag nog aldrig jag skulle säga om FF7 det, men jag ser fram emot förändringarna mycket tack vare det inte har ett nostalgist värde av mig från början. Så jag är väl mer öppen till förändringarna än andra. Men jag hoppas på det bästa och vill se mer.