Oktober månad är här!

Oktober månad är här, med allt vad det innebär! Små förkylningar och kallare väder, även om vi har våra dagar då solen orkar visa sig. Annars är det en skön månad, då det inte är övervarmt ute och man vissa dagar kan klara av att vara utomhus utan att ha en massa extra kläder.

Oktober är även månaden då jag fyller år. Detta året når man level 34! Det är väl enda gången jag inte gillar att grinda, haha! Den 27e oktober, nåja mer slutet än början på månaden, men ändå. Är dagen det smäller, en födelsedag och samtidigt släpps Super Mario Odyssey! Vad kul att Nintendo valde att släppa det på min födelsedag, det var en trevlig present. Tackar, tackar.
Har tagit ut en ledig dag från jobbet så jag kan spendera lite tid med spelet. ser sjukt mycket fram emot det faktiskt, jag har inte varit så här sugen och små hajpad på ett Mario spel sedan Super Mario 64. Det ska bli fruktansvärt kul att äntligen kunna få spela det. Nintendo Switch har haft ett grymt första år! Kanske det bästa någon konsol någonsin haft.

Ni som hängt med ett tag också vet att jag i stort sätt aldrig köper en Collectors Edition, mycket för att jag oftast inte tycker det är värt det. Egentligen är väl fallet så nu också, men jag kan inte hålla mig denna gången! Ångrar att jag inte köpte Collectors Edition av Xenoblade Chronicles X, så nu måste jag ha Xenoblade 2 CE:n.

I need it... I need it...

Har denna Collectors Edition bokad! Mums för Micke.

Jag har även bokat denna Nintendo Switch Pro kontrollen med Xenoblade 2 motiv! Kunde inte låta bli, även om jag inte brukar köpa sådant här extra… Men nu kände jag att jag behövde, vill stödja Monolith Soft så mycket jag kan.

Visst ser den vacker ut!? Need it now!

Dessa två blir mina egna födelsedags presenter, därför tänkte jag att jag slår på lite mer än jag brukar. Får ju dock vänta tills första december, men det är det väl värt…
På tal om Xenoblade, så har jag skapat en officiell tråd på Loading, om ni är nyfikna på spelet så kolla gärna in den. Och ännu bättre, delta i diskussionerna kring spelet!
Loading.se Xenoblade Chronicles 2 officiell tråd.

Det blir nog en trevlig liten månad detta, har även lite utbildningar inbokade på jobbet. Det blir nog de sista jag håller också, känner att jag blivit väldigt trött på det. Har andra uppgifter som jag gör nu istället. Känner jag får inte alls fram samma typ av entusiasm som jag en gång i tiden hade för utbildningarna, lite synd då det alltid behövs utbildare. Man kanske hoppar in någon gång då och då, men absolut inte som det har varit. Nåja, ha det trevligt gott folk! Och kom ihåg, om ni vill ge mig något när jag fyller år tar jag gärna emot pengar. ;)

Datum på Xenoblade Chronicles 2!

Under nattens Nintendo Direct så avslöjades det äntligen ett datum för Xenoblade Chronicles 2. Det var en hel del som tvivlade på att det skulle komma i år, men denna gången valde jag att tro Nintendo och deras upprepade lovord om att det kommer i år. Så om det verkligen inte skulle hända något som försenar det i sista minuten (snälla låt det inte hända), så kommer vi kunna spela detta den 1 December i år.

Detta är ett av mina mest efterlängtade spel i år. Har haft super efterlängtade spel i år, det första var Tales of Berseria, det andra Super Mario Odyssey och sist (men inte minst!) Xenoblade Chronicles 2. Det var längesedan jag kände jag kunde säga att jag längtade efter två spel, som var exklusiva till Nintendos konsol. Jag älskar Switch! Hoppas Nintendo fortsätter ge oss alla dessa gudomliga spel under 2018.

Så snygg! Ge mig nu! Älskar artworken på steelbooken!

Jag älskar artworken på steelbooken, de som känner mig vet vad jag tycker om steelbooks rent generellt. Men damn, om inte denna gör sig bra med artworken.
Hade velat se denna artworken som vanligt omslag. Nu står jag i valet och kvalet om jag ska köpa vanliga versionen eller om jag för en gångs skull ska lägga lite extra pengar på en Collectors Edition. Men jag vill ju verkligen stödja Xeno-serien så mycket jag bara kan! Även om jag hade önskat mig någon mer godsak i CEn. Men det blir nog fasen att uppgradera sin bokning.

Nu ska man sitta och längta till 1 december. Funderar på att ta ut en semester dag, så man kan få lite mer helg tid med spelet. Ser verkligen fram emot att få bekanta mig med Rex och Pyra och deras värld. Hoppas Nintendo väljer att porta över första Xenoblade Chronicles till Switch också, det förtjänar en HD-version.

Xenosaga III fyller 10år!!

För ett tag sedan firade Xenosaga Episode III: Also Spracht Zarathustra 10 år i japan, funderade på att skriva något då men tänkte jag väntar tills 10år jubileet för USA. Dessa 10 år har gått förbi väldigt snabbt, på tok för snabbt. Känner hur det vattnas lite i ögonen när jag tänker på att det är 10år sedan jag tog farväl till Shion och gänget. Det är alltid jobbigt att säga farväl till något som har påverkar en så mycket som Xenosaga-serien gjort mig och visst kan jag återse dem när jag vill. Det är ju bara att spela om spelen, men det tar ändå inte bort det faktum att det var “sista” gången man såg dem. För det kommer ju inga fler Xenosaga-spel, hur mycket jag och andra har önskat så är serien avslutad.

Sedan får man tycka precis vad man vill om Xenoblade Chronicles och Xenoblade Chronicles X men inget av de två spelen lever upp till Xenosaga för min del, speciellt inte när det gäller karaktärer och speciellt inte Xenoblade Chronicles X med sin fruktansvärda musik (i mitt tycke) de skulle låtit teamet som gjorde musiken till Xenoblade Chronicles fått arbeta med den i X också. Men nu är det inte det jag ska snacka om, så ignorera gärna det.

Xenosaga-serien är en av få spelserier som lämnat mig med så mycket diverse känslor, det är den serie som troligen påverkat mig mest. Inget jag trodde när jag såg första spelet för första gången i en SuperPlay tidning. Det är också en av få spelserie som jag någonsin har samlat på och något jag kände mig rätt stolt över då man kände sig rätt ensam om att gilla denna spelserie, speciellt om man nu bodde i Sverige.
Det är en sådan spelserie där alla huvudkaraktärerna verkligen talar till mig, alla har något tragedi som tynger dem. Som Ziggurat 8 (Ziggy) förlorade hela sin familj och begick självmord, dock blev han återupplivad som cyborg i framtiden. Hans mål är att förstöra allt som gjorde honom mänsklig han vill bli en komplett robot så han kan glömma allt som hände.

Sedan får man inte glömma seriens underbara musik som började i första spelet med Yasunori Mitsuda, men för min egna del blev mycket bättre i och med andra spelet när Yuki Kajiura kom in och började göra låtar till spelet. Det var då jag var helt hooked, med sånger om Fatal Fight eller She’s coming back blev jag så otroligt pumpad av energi, jag tycker hennes musik passar spelets stil mycket mer. Gillar naturligtvis Yasunori Mitsuda musik väldigt mycket också, men i detta fallet är Yuki Kajiuras musik ett steg högre i min bok. Sedan i tredje spelet så gjorde Yuki Kajiura all musik själv och det är ett av mina favorit soundtrack någonsin, så underbart. Gå ut på YouTube eller något och kolla upp soundtracken om ni vill höra något ut det, det är varmt rekommenderat!

Det är svårt att få i text vad jag känner för dessa spelen, jag vet bara att jag måste spela om dem när jag väl får tiden. Jag vill tillbaka till KOS-MOS och Shion, jag vill uppleva deras äventyr igen kämpa tillsammans med dem när de möter sina demoner. Vill se Rubedos galna bror Albedo igen och deras konflikt med varandra, vill se Margulis och Jin Uzukis fight från Xenosaga II igen. Vill se MOMO överkomma Sakuras skugga, återse den alltid lika mystika chaos och få återuppleva hans roll i allt det som sker. Att se Ziggy återfår en del av det han förlorat.
Se Shion växa och axla det öde som lagts på henne och att återigen få se KOS-MOS kicka röv som ingen annan! Känner en massa olika känslor när man sitter och tänker på detta, det virvlar runt i både huvud och hjärta. Jag små avslutar detta inlägget med en av mina egna personliga AMVs som jag gjorde för Xenosaga serien. Det är också en av mina favorit AMVs.


Jag hoppas få göra om denna videon en dag med HD-kvalité och nyare och bättre bilder, det är väl lite ett av mina evighets projekt. Det är lite av mina tankar om Xenosaga-serien, den berörde mig djupt och har fått mig i tårar både en och tre gånger. Jag kommer aldrig att glömma dessa spel, den resa som jag tog med karaktärerna. En önskan hade varit att jag hade fått uppleva spelen på nytt igen, glömma det man spelat och få bekanta om sig med alla igen.

Älskade spel: Xenosaga-serien

De som känner mig eller läst min blogg ett par gånger, vet att jag är väldigt förtjust i Xenosaga-serien. Det är en spelserie som snabbt blev min favorit, vilket är lite små lustigt då just det mesta som har med rymden och sci-fi i spel, tilltalar mig väldigt sällan. Men naturligtvis finns det alltid undantag och Xenosaga var verkligen ett sådant. Detta är min kärlek till Xenosaga-serien.

KOS-MOS

Mitt första möte med Xenosaga var via tidningen SuperPlay, dom hade ett reportage om spelet på en sådär 2-4sidor. Där fick jag för första gången se KOS-MOS och bilder från spelet. Texten lockade mig, bilderna fascinerade mig. Att det då var samma gäng som gjort Xenogears gjorde mig väldigt nyfiken, vid denna tiden hade jag bara testat Xenogears lite sedan tidigare men aldrig klarat det.
Men det hade redan väckt ett stort brinnande intresse för mig. Så i oktober 2003 köpte mina föräldrar Xenosaga Episode 1 till mig. Eller ja, jag beställde det och de betalade det. Naturligtvis hade man ett intresse för JRPG, så var man tvungen att ha en chippad/amerikansk PS1 eller PS2 för att ens kunna spela alla spelen. Det var så få JRPG som kom hit till oss i Europa och de som väl kom hit fick dåliga konverteringar. Så lika bra att köra amerikanskt hela vägen.

Människorna har förlorat Jorden och tvingats ut i rymden i hopp att finna ett nytt hem, låter lite bekant för somliga som spelat Xenoblade Chronicles X nu eller hur? ;)
Jorden försvann för att folk börja lusta efter makt med hjälp av Zohar, som är en mystik och kraftfull artefakt. Den blir helt enkelt förflyttad och ingen vet var den har blivit av, nu 4000 år in i framtiden söker människorna fortfarande sitt hem. Som har fått namnet Lost Jerusalem. Jag drar som sagt en väldigt lätt variant av storyn nu, bara så ni vet eller de som också gillar serien som jag inte klagar på mig.

Xenosaga gänget

chaos, Jin, KOS-MOS, Shion, Ziggy, MOMO & Jr.

Det är först när KOS-MOS vaknar och börjar sparka Gnosis röv som jag verkligen är fast i spelet. Det hela känns så otroligt grymt att jag bara sitter där, helt begeistrad och vet inte riktigt vad jag ska göra. Det var där och då jag blev små kär i KOS-MOS och även där hon blev min favorit kvinnliga spelkaraktär. Naturligtvis växte mitt tyckte för henne bara ju mer man får veta om henne och hennes bakgrund, som jag tycker är riktigt grym skriven. Men jag tänker inte yttra mig så mycket om den, så det mesta är spoilers och jag vill inte spoila något för någon som funderar på att spela spelen.

Jag är verkligen ingen person som gillar religion, men sättet som både Tetsuya Takahashi och Soraya Saga väver in religion i spelserien är underbart. Här tas det religiösa händelser och låter de utspelas med robotar eller liknande saker istället. Tyvärr kommer jag inte på ett bra sätt att skriva om just de delarna, men aldrig förr har religion varit så intressant för mig.
Musiken är också något som får mig att älska denna spelserie, första spelets musik görs av ingen mindre än Yasunori Mitsuda. Känd för bland annat Chrono Trigger, Shadow Hearts 1 & 2 och naturligtvis Xenogears för att nämna några.
Men för min del föll jag för musiken ännu mer i Episode 2 då Yuki Kajiura började göra musiken för spelserien. Hennes pampiga toner, fyllde mig med energi och gav spelet ett lyft musikaliskt för min del. Missförstå mig inte! Jag gillar Mitsudas musik mycket! Tycker bara att Yuki Kajiuras musik passar mer in i denna serie.

Några favoriter
Xenosaga 1: Song of Nephilim, Albedo, Battling KOS-MOS
Xenosaga 2: Fatal Fight, Jr. #4, Here she comes
Xenosaga 3: The battle of your soul, T-elos,

Jag skulle ju göra detta inlägg för att visa min kärlek för serien och det har väl inte kommit fram helt och hållet som jag ville. Svårt att få ut i skrift hur man känner, men det är få spel som påverkat mig som Xenosaga-serien har gjort. Den berörde mig verkligen djupt, med en grymt intressant story och intressanta karaktärer. Från den mystiska chaos, till den sinnessjuka Albedo och andra minnesvärda karaktärer. Xenosaga fick även en anime, som helt enkelt heter Xenosaga The Animation. Den funkar helt okej med att återberätta första spelets story och lägger till lite nya saker, det jag inte gillar med animen är dock karaktärs designen. Men det är en annan diskussion det.
Önskar som sagt jag kunde få till det bättre med hur mycket jag verkligen älskar denna spelserie, men ja detta är väl det bästa jag kan trycka ur mig just nu.
Förhoppningarna är att någon gång under året spela om serien och skriva om mina intryck då och se om något har ändrats.

Xenoblade Chronicles X avklarat

Då var årets första spel klarat. Körde igenom hela storyn och det tog mig 73timmar, det var länge sedan jag spenderade så mycket tid med ett JRPG. Men så var det bra i princip hela tiden också! Mitt största klagomål är att jag ville ha mer story, den som är där är bra, men den är lite tunn. Jag förväntar mig en del av Tetsuya Takahasi när han gör ett Xeno-spel.
Så än så länge för min del slår det inte Xenosaga på story fronten eller vad gäller karaktärer, men det är ju bara vad jag tycker.
Dock är Vandham grym som fasen och naturligtvis har spelet fler härliga karaktärer. Som Elma som jag verkligen gillar, ni som klarat spelet vet en av anledningarna.
Gillar också L som tusan, önskar han fick en större roll dock. Hans kommentar om Prones som Asscaves fick mig att skratta ordentligt.

Gänget redo att ta sig an en boss

Så även om jag inte tycker storyn levererar som jag hoppats så gör ju verkligen gameplayet det. Det har varit riktigt svårt att släppa spelet, för jag har haft så sjukt kul med det. Tiden har bara passerat. Kollade upp och en dag hade jag spelat i nästan 11timmar och det var en enda spelning. Så nu fattar jag lite mer varför folk fastnar i MMORPG. Så jag tror jag ska avvakta med Final Fantasy XIV, känner inte för att fastna i det träsket. Världen är stor och det finns hur mycket sidouppdrag och saker att göra, det känns som det aldrig tar slut. På gott och ont.

Musiken lever verkligen inte upp till vare sig Xenosaga eller Xenoblade. Det finns en del spå som är riktigt bra, men sedan finns det andra konstiga musik spår som jag undrar vad de ens har i spelet att göra. Väldigt förtjust i musiken som spelas i Sylvalum åtminstone, riktigt rogivande sång.
Det var roligt när man fick tag på sin första skell, mindre roligt att grinda en massa stålar för att köpa fler. Men man uppskattade dom rätt mycket när man väl hade dom. Så jo, det var rätt kul det också måste jag säga.

Helt klart ett väldigt bra spel att börja spelår 2016 med, måste jag verkligen säga.
Nu ska vi se vad det blir för andra godbitar att ta tag i. Nu blir det i alla fall en paus ifrån Mira. Hej då Mira och alla andra från White Whale! Vi ses igen i framtiden, ta nu och vila lite Calder (min karaktär). Det har du förtjänat.

Xenoblade is great!

I have been playing Xenoblade Chronicles just about nonstop the last few days. It has been really hard to put the controller down, I just want to continue. A shame I couldn’t start playing it at the beginning of my vacation instead of the end of it.

I am heading to Prison Island now, can’t wait to see what events unfold and I hope I get to kick a certain Mechon’s ass real hard now. I had some problems getting to Prison Island, I was a bit under-leveled so I was having a hard time with some enemies. But after a power level session, I was back for revenge! I just saved and quite right at the entrance of Prison Island so I have no idea what kind of beasts and monsters await me. Too bad I have to get some sleep for work, otherwise I’d still be playing.

Love the game so far, the settings are big and beautiful. The cast is likable and Dunban is “Citan” of this game. So awesome. The music is fantastic and I love the voice acting. I’m not always into British voice acting, but in Xenoblade it is so damn good! Gah! I want to play more… Hopefully tomorrows workday goes by quick and I’ll be home playing again.

Xenoblade and Smash Bros

I have finally started playing Xenoblade Chronicles, I wonder how long I have waited to do that? And it feels great to have started, I love most Monolith Softwares games well at least the ones with Xeno in the title and I really had to play this one too. Since I’ve heard so many good things about it, even from people who normally don’t play JRPG’s. I’m not very far into the game, since I’ve lost myself in doing errands and checking out the huge world and I’m betting I’ve seen nothing yet. There are huge plains and fields in this game and the game really gives you a great feeling of traveling long was. This is both good and bad, since it takes a while to get too places. But once you’ve unlocked a place you can fast travel there.
The music so far is awesome! I especially like the track “You Will Know Our Names” it’s so good! Especially around the the 1minute mark, good god! My ears are in heaven! I love music like this! Ahh!! Going to play a bit more in just a bit, need to play what I can since I start working again this Thursday.

Today there was also an announcement about some new characters joining the new Super Smash Bros game. Which got me really excited since there was a rumor and a “leak” that Shulk from Xenoblade Chronicles would join the cast. We still don’t know if this is true or not, but we got two new Fire Emblem characters and a reveal that Captain Falcon is returning. We got Luciana and Robin (both male and female) as new players and Chrom seems to be Robin’s final smash.