Jag halkade, mer Switch & övriga tankar

Vad har hänt sedan sist? Jo, jag har klarat Tales of Berseria och håller det nu som en av mina absoluta favoriter i Tales of-serien. Det var riktigt bra! Story, karaktärer, fighterna. Ja, det mesta var faktiskt riktigt bra! Det är väl mest grottorna man springer i som är spelet stora minus för min del. Har man haft svårt för serien eller att det kanske inte riktigt klickat förr, så rekommenderar jag detta starkt, storyn är mer vuxen och mörkt än i något annat Tales of-spel. Velvet utmanar även Yuri från Tales of Vesperia som en av de bästa Tales of-huvudkaraktärer.

I torsdags så råkade jag ut för en liten olycka, har klarat mig bra ifrån isen och att halka. Men så var olyckan framme, ena stunden står man upp i andra stunden ligger man på marken och har fångat en massa sten och grus i nävarna. Det sved rätt rejält, lyckades även slå i vänsterknä i marken när jag trillade. Så just nu gör det lite ont och jag kan inte alls sätta någon tyngd på det, så kan inte gå ner på knä för att knyta skor. Men det går nog över om jag får vila det ordentligt.

Går i tankarna om att det är dags att uppgradera min mobil, har just nu en Nexus 5 och kollar runt lite vad som kan vara en bra uppgradering. Är ju inte så hemma på detta med mobiler, så det är en stor djungel att ta sig igenom. Vet att jag inte vill ha något billigt och ingen iPhone. Hört gott om Samsung Galaxy 6, är det något värt att skaffa eller ska man fokusera på 7an kanske?
Vill ha en mobil med en bra batteritid och en bra kamera, då jag har väldigt stor nytta av kamera i vardagen.

Nu är det inte så långt kvar tills Nintendo Switch släpps och man längtar. Har i princip kollat runt en massa YouTube filmer den senaste veckan och hör på intryck och tankar om konsolen, det ökar bara min längtan jag kan säga. Men det är ju inte så långt kvar nu, även om det känns som om det är en evighet tills man får tag i konsolen. Detta blir även det första Zelda spelet som jag skaffar på dess release sedan The Legend of Zelda: Ocarina of Time.
Känns lite pinsamt att erkänna då man gillar serien. Men man kan ta igen det nu i alla fall med The Legend of Zelda: Breath of The Wild.

Har även tagit ut ledighet så jag kan sitta och leka med Switch hela den 3e mars, det ska bli riktigt kul att få ha en hel helg med bara något nytt. Inget annat planerat, inget annat som skall göras. Det ska bli riktigt skönt! Blir att ta hand om städning och matlagning dagen innan, så det verkligen är 100% fritt från alla andra måsten
den 3e mars. Det är helt enkelt Switch & Zelda dagen för min del. <3

Kul med hjälpsamma människor…

No English this time folks. I want to write in Swedish sometimes too. :P
Det är alltid så kul med folk som är hjälpsamma, verkligen. Idag råkade vi ut för en “olycka” när vi körde, ingen skadad eller så, men vi körde i diket. Bara för en annan bil kom i lite för högfart och skulle ha hela vägen för sig själv och brydde sig inte om att andra körde där, så körde åt sidan och hamnade på en is-fläck och fick sladd…

Snow fucking fun... Snow fucking fun... Snow fucking fun...

Efter vad var det? Fem, sex bilar passerade innan någon stannade och frågade om vi behövde hjälp. Nädå! Vi sitter hårdpackat i snö som räckte mig upp till knäna, nädå vi behöver ingen hjälp! Vi hade inte ringt någon bärgare än för vi försökte få loss bilden själva, med att gräva och ha oss. Men det var lönlöst. Sedan kom ett vänligt äldre par, som var vänligt att säga till en de kände som ägde en grävmaskin så han kom och hjälpte oss. Tackar så mycket, även om ni inte lär läsa detta.

Snow fucking fun... Snow fucking fun... Snow fucking fun...

Men varför ignorerar alltid människor andra folk som sitter fast eller behöver hjälp? Tycker det är för djävligt och inte under på att jag hatar de flesta människor. Ja, jag gillar inte folk och detta gör ju inte att jag känner mig mycket bättre inför de heller. Finns för få som hjälper sina medmänniskor. Nu var ju detta inget allvarligt och ingen blev skadad, men om det nu hade varit jävligt illa? Hade de bara kört förbi ändå? Skulle inte förvåna mig det minsta…