52 spel på 1 år: 15 – 21
Nu är jag här med del tre i mitt försök att klara 52 spel på ett år! Ett försök som inte går så vidare bra kan jag säga, men vi får se vad det slutar med efter ett år. Så länge spelen är bra är jag nöjd. Som ni ser i titeln så är detta spel 15-21 som gäller. Vi får se hur listan ser ut nästa gång. =)
15. Chip ‘n Dale Rescue Rangers (NES)
Ett spel från min barndom som jag aldrig klarat, mest för att jag aldrig har spela det förbi första banan ens! Känt det har hängt över mig ett tag och beslutade mig äntligen att ta tag i det. Det kändes skönt och det är ett trevligt lir, lite väl lätt dock. Men det har den där otroligt härliga charmen som Capcom hade på NES-tiden.
16. Uncharted 4: A Thief’s End (PS4)
Den avslutande delen i Uncharted-serien, om man får tro Naughty Dog själva och vilken underbar resa det har varit! Spelet levde verkligen upp till mina förväntningar, det är nog också ett av de snyggaste spel jag har någonsin spelat. Gillar ni äventyr och gillar Uncharted-serien så är det ingen tvekan om att ni ska spela detta spelet! Ett av de bästa spelen jag spelat i år.
17. The Walking Dead: Michonne (PS4)
En mini-serie i Telltales Walking Dead spel, där vi får stötta på Michonne. Jag trodde man skulle ta chansen att göra en djupdykning in i karaktärens bakgrund. Medans man får veta lite så var det mycket mindre än jag trodde, även om jag köpte spelet på rea för 60kr så känner jag mig snuvad på de pengarna. Tog inte speciellt lång tid att ta sig igenom detta, trodde det skulle i alla fall vara som hälften av de andra två WD spelen, men nope…
18. TMNT: The Hyperstone Heist (MegaDrive)
Efter att ha sett den nyaste Turtles filmen blev jag sugen på att spela lite Turtles. Första tanken var att återvända till Turtles in Time till SNES, men så kom jag på att jag aldrig kört Hyperstone Heist. Det var inte alls lika kul som Turtles in Time, tråkigare banor, färre bossar och så återvänds tre st av dem vid ett tillfälle. Fortfarande ett rätt trevligt spel, men kändes inte alls uppe i Turtles in Time nivån för egen del.
19. Murdered: Soul Suspect (PS4)
Intresset för detta spelet var inte alls stort ut, såg ut som ett budget spel och visst är det sant att det inte har den bästa budgeten. Men det är ett spel som överraskade mig rätt mycket, det var ett väldigt intressant spel och jag gillade storyn. Går inte in på den så mycket, men känner du som mig att spelet inte såg så värst hett ut så rekommenderar jag att testa det! Ni blir kanske lika överraskade som jag blev.
20. Mighty no.9 (PS4)
Ett spel som jag var extatisk över när det kom upp på Kickstarter, äntligen en chans för ett Mega Man spel igen av snubben som arbetat med just Mega Man. Men förseningar på förseningar, gjorde att man tappade suget, sedan ser det inte så värst het ut heller.Men trots de besvikelserna blev det ett helt okej spel ändå i mitt tyckte, långt ifrån vad jag hade hoppats på men ändå ett helt okej spel. Om man drar ner sina förväntningar en del.
21. Star Ocean: Integrity and Faithlessness (PS4)
Ett efterlängtat JRPG. Det trista med spelet är att det är rätt kort, tog mig under 20timmar att klara. Men då gjorde jag inga sidequests eller powerlevlade någonstans. Men det var trevligt och även om det var trist att det var kort, så var det ändå lite uppfriskande med ett kortade JRPG. Helt klart värt att spela igenom och ett betydligt bättre spel än fjärde Star Ocean spelet, kanske inte på alla punkter men definitivt när det gäller karaktärerna.
Kul att se progress :)
Hur många veckor har gått? Har för mig att du började en bit in på året? 21 är väl rätt bra då.
Är TMNT till Megan väldigt annorlunda mot Snes? Alltså tillräckligt mkt för att det är värt att köpa tycker du?
Ligger själv ca 22 tim på SO5 och är på sista biten nu. Har däremot gjort en del sidogrejer.
Vad tycker du om presentationen, dvs att det är väldigt få cut-scenes. Antagligen mitt största minus med 5:an.
@ JRPGeek:
Jag började den 6e januari när jag blev klar med Xenoblade Chronicles. Så har lite mindre än ett halvår på mig. Så vi får se hur det går. =)
Det är väl rätt annorlunda tycker jag, kortare också. Men om det är värt att köpa vet jag inte om jag tycker. Hade inte speciellt kul med den versionen. Men nu är jag så van vid SNES versionen att de andra känns rätt “meh” i jämförelse för min del.
Det är lite synd att det inte är så mycket cutscenes, det var jag inte riktigt beredd på. Men det är ju ändå filmiska sekvenser, så jag känner nog att jag klarar mig ändå. Lite annorlunda och ovant, när man är van att serien ska ha lite mer. Så lite kluven till det får jag nog säga.
Att få revansch på gamla NES-spel känns alltid bra! Och just Chip and Dale är som sagt lätt, jag minns att jag klarade det allra första gången jag testade det hos en kompis, hehe.
Som jag också sa om Uncharted, löjligt hur vackert det är på många platser, verkligen en nivå jag inte trodde var möjlig i PRAKTIKEN, men tydligen går det med tillräcklig budget och efter att ha sett att det går förstår jag inte alls dom som hoppas på en kortare konsolgeneration…
Jag vet inte när men det blir garanterat att spela Mighty no.9 framöver nu när man hört folks åsikter i efterhand!
Vi får se om jag skriver nåt längre om Star Ocean sen men jag är nöjd med det och som jag skrev passade den kortare längden in i mitt spelschema. 50% sidequest och en del PA hann jag ändå med.
Oj, 15x Sotn är mer än vad jag spelat det, närmare 10 än 15 här men jag gillar att skryta om min “no equipment run”, haha. Tragic Prince var länge min favorit med men nu är nog Wood Carving Partita den jag helst lyssnar på, vi all vet dock att hela soundtracket är lika mästerligt som spelet. Inget man tänker på när man spelar men även om man gärna berömer grafiken så är det väldigt tydligt att olika personer gjort olika delar av spelet och det är rätt stor skillnad i kvalite…
@ opkij:
Det är en underbar känsla att få hämnd på NES-spel. Helt underbar faktiskt. Eller ja, det gäller ju de flesta äldre spel som man kör om. Hehe.
Verkligen, Uncharted är nog ett av de snyggaste och vackraste spelen jag någonsin spelat, helt sjukt hur mycket detaljer som lagts in i spelet.
Fattar inte heller folk som vill ha kortare generationer, tyckte den förra på vad 8år var rätt bra själv. Känner att jag verkligen fick valuta för mina konsoler och tvingade utvecklarna att bli flitigare och fiffigare för att få spelen större och bättre.
Gjorde själv inte så många sidequests faktiskt. Kände inte dem gav mig så mycket, men gjorde så många PA jag kom åt. I somliga spel kan jag aldrig sluta göra massa sidequests och i andra rör jag dem knappt.
Du har naturligtvis helt rätt, musiken överhuvudtaget i SOTN är ju hur bra som helst. Nog ett av få spel jag kan säga där jag gillar vartenda liten melodi. Helt underbart. <3
Damn, det var imponerande med en no equipment genomspelning. Blir väl satsa på det i framtiden då. :D
Jo, det märks tydligt i vissa delar, som det verkligen inte hör ihop. Men det funkar ju för ett levande demonslott. =)