Xenosaga III fyller 10år!!
För ett tag sedan firade Xenosaga Episode III: Also Spracht Zarathustra 10 år i japan, funderade på att skriva något då men tänkte jag väntar tills 10år jubileet för USA. Dessa 10 år har gått förbi väldigt snabbt, på tok för snabbt. Känner hur det vattnas lite i ögonen när jag tänker på att det är 10år sedan jag tog farväl till Shion och gänget. Det är alltid jobbigt att säga farväl till något som har påverkar en så mycket som Xenosaga-serien gjort mig och visst kan jag återse dem när jag vill. Det är ju bara att spela om spelen, men det tar ändå inte bort det faktum att det var “sista” gången man såg dem. För det kommer ju inga fler Xenosaga-spel, hur mycket jag och andra har önskat så är serien avslutad.
Sedan får man tycka precis vad man vill om Xenoblade Chronicles och Xenoblade Chronicles X men inget av de två spelen lever upp till Xenosaga för min del, speciellt inte när det gäller karaktärer och speciellt inte Xenoblade Chronicles X med sin fruktansvärda musik (i mitt tycke) de skulle låtit teamet som gjorde musiken till Xenoblade Chronicles fått arbeta med den i X också. Men nu är det inte det jag ska snacka om, så ignorera gärna det.
Xenosaga-serien är en av få spelserier som lämnat mig med så mycket diverse känslor, det är den serie som troligen påverkat mig mest. Inget jag trodde när jag såg första spelet för första gången i en SuperPlay tidning. Det är också en av få spelserie som jag någonsin har samlat på och något jag kände mig rätt stolt över då man kände sig rätt ensam om att gilla denna spelserie, speciellt om man nu bodde i Sverige.
Det är en sådan spelserie där alla huvudkaraktärerna verkligen talar till mig, alla har något tragedi som tynger dem. Som Ziggurat 8 (Ziggy) förlorade hela sin familj och begick självmord, dock blev han återupplivad som cyborg i framtiden. Hans mål är att förstöra allt som gjorde honom mänsklig han vill bli en komplett robot så han kan glömma allt som hände.
Sedan får man inte glömma seriens underbara musik som började i första spelet med Yasunori Mitsuda, men för min egna del blev mycket bättre i och med andra spelet när Yuki Kajiura kom in och började göra låtar till spelet. Det var då jag var helt hooked, med sånger om Fatal Fight eller She’s coming back blev jag så otroligt pumpad av energi, jag tycker hennes musik passar spelets stil mycket mer. Gillar naturligtvis Yasunori Mitsuda musik väldigt mycket också, men i detta fallet är Yuki Kajiuras musik ett steg högre i min bok. Sedan i tredje spelet så gjorde Yuki Kajiura all musik själv och det är ett av mina favorit soundtrack någonsin, så underbart. Gå ut på YouTube eller något och kolla upp soundtracken om ni vill höra något ut det, det är varmt rekommenderat!
Det är svårt att få i text vad jag känner för dessa spelen, jag vet bara att jag måste spela om dem när jag väl får tiden. Jag vill tillbaka till KOS-MOS och Shion, jag vill uppleva deras äventyr igen kämpa tillsammans med dem när de möter sina demoner. Vill se Rubedos galna bror Albedo igen och deras konflikt med varandra, vill se Margulis och Jin Uzukis fight från Xenosaga II igen. Vill se MOMO överkomma Sakuras skugga, återse den alltid lika mystika chaos och få återuppleva hans roll i allt det som sker. Att se Ziggy återfår en del av det han förlorat.
Se Shion växa och axla det öde som lagts på henne och att återigen få se KOS-MOS kicka röv som ingen annan! Känner en massa olika känslor när man sitter och tänker på detta, det virvlar runt i både huvud och hjärta. Jag små avslutar detta inlägget med en av mina egna personliga AMVs som jag gjorde för Xenosaga serien. Det är också en av mina favorit AMVs.
Jag hoppas få göra om denna videon en dag med HD-kvalité och nyare och bättre bilder, det är väl lite ett av mina evighets projekt. Det är lite av mina tankar om Xenosaga-serien, den berörde mig djupt och har fått mig i tårar både en och tre gånger. Jag kommer aldrig att glömma dessa spel, den resa som jag tog med karaktärerna. En önskan hade varit att jag hade fått uppleva spelen på nytt igen, glömma det man spelat och få bekanta om sig med alla igen.
Tags: AMV, Bandai Namco, JRPG, MonolithSoft, Xenosaga, Yazuka, YouTube
52 spel på 1 år: 15 – 21
Nu är jag här med del tre i mitt försök att klara 52 spel på ett år! Ett försök som inte går så vidare bra kan jag säga, men vi får se vad det slutar med efter ett år. Så länge spelen är bra är jag nöjd. Som ni ser i titeln så är detta spel 15-21 som gäller. Vi får se hur listan ser ut nästa gång. =)
Ett spel från min barndom som jag aldrig klarat, mest för att jag aldrig har spela det förbi första banan ens! Känt det har hängt över mig ett tag och beslutade mig äntligen att ta tag i det. Det kändes skönt och det är ett trevligt lir, lite väl lätt dock. Men det har den där otroligt härliga charmen som Capcom hade på NES-tiden.
Den avslutande delen i Uncharted-serien, om man får tro Naughty Dog själva och vilken underbar resa det har varit! Spelet levde verkligen upp till mina förväntningar, det är nog också ett av de snyggaste spel jag har någonsin spelat. Gillar ni äventyr och gillar Uncharted-serien så är det ingen tvekan om att ni ska spela detta spelet! Ett av de bästa spelen jag spelat i år.
En mini-serie i Telltales Walking Dead spel, där vi får stötta på Michonne. Jag trodde man skulle ta chansen att göra en djupdykning in i karaktärens bakgrund. Medans man får veta lite så var det mycket mindre än jag trodde, även om jag köpte spelet på rea för 60kr så känner jag mig snuvad på de pengarna. Tog inte speciellt lång tid att ta sig igenom detta, trodde det skulle i alla fall vara som hälften av de andra två WD spelen, men nope…
Efter att ha sett den nyaste Turtles filmen blev jag sugen på att spela lite Turtles. Första tanken var att återvända till Turtles in Time till SNES, men så kom jag på att jag aldrig kört Hyperstone Heist. Det var inte alls lika kul som Turtles in Time, tråkigare banor, färre bossar och så återvänds tre st av dem vid ett tillfälle. Fortfarande ett rätt trevligt spel, men kändes inte alls uppe i Turtles in Time nivån för egen del.
Intresset för detta spelet var inte alls stort ut, såg ut som ett budget spel och visst är det sant att det inte har den bästa budgeten. Men det är ett spel som överraskade mig rätt mycket, det var ett väldigt intressant spel och jag gillade storyn. Går inte in på den så mycket, men känner du som mig att spelet inte såg så värst hett ut så rekommenderar jag att testa det! Ni blir kanske lika överraskade som jag blev.
Ett spel som jag var extatisk över när det kom upp på Kickstarter, äntligen en chans för ett Mega Man spel igen av snubben som arbetat med just Mega Man. Men förseningar på förseningar, gjorde att man tappade suget, sedan ser det inte så värst het ut heller.Men trots de besvikelserna blev det ett helt okej spel ändå i mitt tyckte, långt ifrån vad jag hade hoppats på men ändå ett helt okej spel. Om man drar ner sina förväntningar en del.
Ett efterlängtat JRPG. Det trista med spelet är att det är rätt kort, tog mig under 20timmar att klara. Men då gjorde jag inga sidequests eller powerlevlade någonstans. Men det var trevligt och även om det var trist att det var kort, så var det ändå lite uppfriskande med ett kortade JRPG. Helt klart värt att spela igenom och ett betydligt bättre spel än fjärde Star Ocean spelet, kanske inte på alla punkter men definitivt när det gäller karaktärerna.
Tags: 52 spel på 1 år, Capcom, JRPG, Mighty No.9, Murdered, NES, PlayStation 4, PSP, Star Ocean, Uncharted
Topp 5: Tales of-intro låtar
Nu var det dags att köra en sådan här lista tyckte jag, här är några av mina favorit av Tales of-intros. Det var inte lätt att välja ut 5st kan jag säga er, då jag gillar de flesta! Men jag rensade runt tankarna och kom fram till dessa fem följande. Det finns diverse anledningar till jag valde dessa, just på grund av låten, det kan vara animationerna i videon. De kanske håller ett sentimentalt värde för mig, ja ni förstår säker. Men nu ska jag inte tjata längre, här är min topp 5: Tales of-intro låtar.
05. Tales of Phantasia: Yume wa Owaranai av YOMI
Tales of Phantasia var inte bara det första Tales of-spelet, men också ett av de första spelen att ha med sång i sitt intro (om jag inte minns fel). Nu talar jag naturligtvis om Super Nintendo originalet en väldigt skönt och lugnt sång, som jag lyssnar på lite då och då. Den version jag bjuder på är från PlayStation 1 versionen, som tyvärr aldrig släpptes utanför Japan. Som så många Tales of-spel… Dock släpptes den dåliga GBA versionen av spelet här… Har ännu inte spelat igenom detta spel, det är något jag måste rätta till någon dag.
04. Tales of the World: Reve Unitia: Shining Darkness av Nakagawa Nami
Ytterligare en sång från ett spel som aldrig släpptes utanför Japan, Reve Unitia släpptes till 3DS och är något form av crossover spel som alla Tales of the World spelen är. Det var inte allt för längesedan jag hörde denna sången för första gången, den klickade direkt med mig. Tempot, sången, melodin. Det låter för övrigt annorlunda jämfört med hur de flesta Tales of-intron låter. Så den har blivit en snabbt favorit, själva intro filmen är också jäkligt grym.
03. Tales of Symphonia: Starry Heavens av Misono
Tales of Symphonia var det första Tales of-spelet som jag spelade och första gången jag hörde och såg introt blev jag så överförtjust i det. Lyssnade på det i sträck och såg på introt hela tiden, det satte sig verkligen på skallen för min del. Original introt gjordes av gruppen Day After Tomorrow, men gruppen bröt upp och sångerskan Misono fortsatte solo.
02. Tales of the Abyss: Karma av Bump of Chicken
Gitarrer, tempo och rock! Oh, yeah! Tales of the Abyss är ett av mina favorit spel i serien och introt är så jäkla bra! Det har ett schysst tempo som drar med mig in helt och hållet, vi fick en instrumental version av sången i den engelska versionen av spelet. Vi fick dock lite kraftigare gitarrer i sången, men det är synd vi inte fick den som den skulle vara.
01. Tales of Xillia: Progress av Ayumi Hamasaki
I normala fall så är det väl nr 02. som skulle ha varit på första plats då jag verkligen älskar lite rockigare låtar. Men Progress är en sådan låt som sätter sig i hjärtat på mig, den har en sådan vacker och sorgsen melodi. Blir alltid lite rörd och det är även därför den kniper första platsen, film, musik, spel eller vad det nu än kan tänkas vara som berör mig känslomässigt är saker jag värderar väldigt högt. Denna melodin är så underbar.
Håller ni med mig? Tycker ni något annat? Berätta vilka ni tycker är era bästa intron till Tales of-spelen. Har för övrigt en känsla att Tales of Berserias intro Burn av FLOW kommer bli en ny favorit, om jag ska gå efter det jag hört i trailern för spelet.
Tags: Bandai Namco, Intros, JRPG, Music, Songs, Tales of Symphonia, Tales of the Abyss, Tales of Xillia
En massa Final Fantasy XV info
Under de tidigare timmarna i dag (kl 04.00 i morse), så hade Square Enix ett litet party för Final Fantasy XV, där vi fick ny information om spelet, nya trailers och ett release datum. Square Enix är väldigt seriösa med att expandera FFXV universumet och kommer släppa en Anime som kallas Brotherhood: Final Fantasy XV och i denna anime ska man få lära känna karaktärerna på ett bättre sätt. Första avsnittet finns redan ute, ska själv sätta mig och se det i helgen är det tänkt.
Det ska även släppas en fullängds CG-film kallad Kingsglaive: Final Fantasy XV, det skall tydligen utspela sig samtidigt som spelet, fast hemma i Noctis kungarike. Imponerande nog har de fått med grymma skådisar som Sean Bean som kung Regis, Lena Headey spelar Luna och Aaron Paul spelar soldaten Nyx. Tyvärr kommer inte dessa stjärnor låna ut sina röster till samma karaktärer i spelet, vilket jag tycker är synd. Avskyr lite när de använder olika röstskådespelare på samma karaktärer, men det blir nog bra ändå! Ser fram emot att få se den, som vanligt gör Square Enix grymma CG sekvenser.
Square Enix släppte även en ny demo på spelet, som de kallar för Platinum demo: Final Fantasy XV. I demot får man spela som en ung Noctis och lära känna han lite mer och så får man se den söta summon-djuret Carbuncle. Man får se lite hur väder effekter, dag och natt förändringar funkar och får testa på lite fighting. Innehållet i demot kommer inte finnas med i det fullständiga spelet. Men det var kul att testa och jag känner mig absolut mer hajpad på FFXV, plus klarade man demot så ska man få tillgång till Carbuncle i det fullständiga spelet.
Naturligtvis får vi inte glömma den nya trailern för FFXV, vissa massa med godbitar! För att inte tala om release datumet! Vi kommer få ta del av spelet den 30 september 2016, så det är bara att markera datumet i era kalendrar (det har jag gjort) och kommer troligen be om en ledig dag från jobbet så man kan spela hela helgen. Nu börja den där längtan igen, men vi har redan väntat i 10år så vi kan vänta ett par månader till. Hoppas verkligen denna lever upp till hajpen dom skapat kring spelet och att när det väl är dags för Final Fantasy XVI att det inte tar 10år till.
Det ska även släppas en Deluxe Edition av spelet, som kommer i en snygg steelcase där man får Kingsglavie filmen på blu-ray. Den kommer bara finnas tillgänglig för streamning och nerladdning annars. Square Enix släpper också en trevlig collectors edition version av spelet, begränsat till 30.000 exemplar i hela världen. Jo, den är redan slut.. Men ni kan se bilderna nedan vad ni hade kunnat få för runt 2600kr.
Även om det är trevliga saker i förpackningen hade jag aldrig lagt runt 2600kr på det eller något annat spel för den delen, tror jag. Men hoppas dom som ville ha ett exemplar fick tar på det, jag nöjer mig med standar utgåvan.
Tags: Collectors, Final Fantasy XV, JRPG, Media, PlayStation 4, Release, Square Enix, Trailers, YouTube
Bekräftelse och sjukskrivning
Då har jag väl äntligen ha fått veta vad det är som har spökat med mitt välmående och mycket riktigt har det visat sig vara en liten jävla njursten som har plågat mig.
Har nu fått en massa olika piller som ska hjälpa med det onda och en remiss som är skickat till urolog, så nu börjar det ju hända lite saker åtminstone! Och det är riktigt skönt måste jag säga, har fått piller som ska hjälpa till att slappna av där det gör ont, så stenen kanske kan passera utan annan inblandning. Håller tummarna för vilket som funkar snabbast.
Har även fått en sjukskrivning på en vecka, då jag har haft så ont ibland så jag har inte kunnat jobba. Har hoppat fram och tillbaka från jobbet och med att vara hemma, det har plågat mig det också. Mycket för att man känner att man sviker folk och att jag inte kan utföra mitt eget jobb, det har tagit hårt bara det. Men samtidigt har det känts skönt att få en bekräftelse på vad det är som har felat och har plågat mig lite sedan Augusti 2015. Tagit sin tid… Mycket för de trodde det kunde vara magkatarr jag hade, “turligt” nog så har det förhoppningsvis bara varit njurstenen som jävlats. Men det räcker gott och väl det ska jag lova er. Snälla drick vatten som ni ska! Ni vill inte vara med om dessa smärtor, dricker väldigt mycket vatten numera. Blev ju inte så mycket vatten alla år man drack läsk, så inte undra på att mitt system angriper mig…
Nu är jag inne på fjärde dagen med mina mediciner och det känns lite bättre idag, det var nog länge sedan det kändes så lugnt i kroppen måste jag säga. Hoppas det fortsätter i denna stilen, för jag vill bli fri från detta. Vill komma tillbaka med all min energi och känna mig som mig själv igen, det tycker jag inte att jag har gjort sedan allt detta drog igång. Men nu har jag som sagt en veckas sjukskrivning, nu gäller det att samla krafter och energi så man kan återvända starkare än på länge.
Nu i helgen ska jag väl fortsätta med Digimon Story: Cyber Sleuth, men jag lockas väldigt mycket till att påbörja The Legend of Zelda: Twilight Princess HD.
Så får väl se om jag kan hålla fokus på Digimon eller om jag hoppar över och börjar med Zelda istället.
Tags: Digimon, Games, JRPG, Medicin, Njursten, Ont, Sjukskrivning, The Legend of Zelda, TV-spel
För många spel på en gång…
Det klassiska problemet för mig gällande spel har hänt! Jag försökte vara duktig och köra mer än ett spel åt gången och det gick inte riktigt.
Det blev svårt att fokusera på ett spel, så det slutade med att jag inte spelade något då det helt enkelt bara kändes jobbigt. Vilket är sjukt trist och blir ett bakslag för mitt humör när man varit nere och mått riktigt dåligt.
Tillräckligt nere för att få ha tagit antidepresiv medicin igen…
Så den senaste 1 och en halv veckan har jag varit utslaget typ, inte alls skoj att kända sig så apatisk och orkes/viljelös.
Men det känns lite bättre nu, så har beslutat att lägga Pokémon X, Bravely Default och Trails of Cold Steel på hyllan så länge. Gillade alla tre spelen men kunde inte bestämma mig för vilket jag skulle spela eller vilket jag orkade med just nu. Så jag började om idag, påbörjade Digimon Story: Cyber Sleuth till PlayStation 4 och det kommer bli hel fokus på det tills det är klart, sedan får jag se vilket jag tar tag i.
Får väl också se hur detta bakslaget påverkat mitt “52 spel på 1år” utmaning.
Hoppas få tillbaka lite vilja och glädje snart, vill känna mig lite levande igen. Vill känna att man inte bara tar plats, vill göra något! Men vet inte vad…
Det ska i alla fall bli skönt att skifta ett okontrollerat fokus från så många olika spel till ett enda och ser fram emot att spela Digimon.
Pokémon har kanske alltid varit de bättre spelen, men vad gäller deras respektive anime serier så blev Pokémon piskad ganska hårt av Digimon.
Funderar på att testa ett nytt tema till hemsidan, vill piffa upp här lite och få det att se bättre ut. Så jag hoppas jag finner något bra som jag känner funkar.
För övrigt kommer det åtminstone att bli roligare för mig att spela nu också när bara ska fokusera på ett spel. Så som jag alltid gjort annars, föredrar att lägga all energi på ett spel åt gången då det får min fulla uppmärkelse.
Än så länge är Digimon Story trevligt, vi får se hur det utvecklas. :)
Tags: Bravely Default, Digimon, JRPG, PlayStation 4, Pokémon, Trails of Cold Steel
Xenoblade Chronicles X avklarat
Då var årets första spel klarat. Körde igenom hela storyn och det tog mig 73timmar, det var länge sedan jag spenderade så mycket tid med ett JRPG. Men så var det bra i princip hela tiden också! Mitt största klagomål är att jag ville ha mer story, den som är där är bra, men den är lite tunn. Jag förväntar mig en del av Tetsuya Takahasi när han gör ett Xeno-spel.
Så än så länge för min del slår det inte Xenosaga på story fronten eller vad gäller karaktärer, men det är ju bara vad jag tycker.
Dock är Vandham grym som fasen och naturligtvis har spelet fler härliga karaktärer. Som Elma som jag verkligen gillar, ni som klarat spelet vet en av anledningarna.
Gillar också L som tusan, önskar han fick en större roll dock. Hans kommentar om Prones som Asscaves fick mig att skratta ordentligt.
Så även om jag inte tycker storyn levererar som jag hoppats så gör ju verkligen gameplayet det. Det har varit riktigt svårt att släppa spelet, för jag har haft så sjukt kul med det. Tiden har bara passerat. Kollade upp och en dag hade jag spelat i nästan 11timmar och det var en enda spelning. Så nu fattar jag lite mer varför folk fastnar i MMORPG. Så jag tror jag ska avvakta med Final Fantasy XIV, känner inte för att fastna i det träsket. Världen är stor och det finns hur mycket sidouppdrag och saker att göra, det känns som det aldrig tar slut. På gott och ont.
Musiken lever verkligen inte upp till vare sig Xenosaga eller Xenoblade. Det finns en del spå som är riktigt bra, men sedan finns det andra konstiga musik spår som jag undrar vad de ens har i spelet att göra. Väldigt förtjust i musiken som spelas i Sylvalum åtminstone, riktigt rogivande sång.
Det var roligt när man fick tag på sin första skell, mindre roligt att grinda en massa stålar för att köpa fler. Men man uppskattade dom rätt mycket när man väl hade dom. Så jo, det var rätt kul det också måste jag säga.
Helt klart ett väldigt bra spel att börja spelår 2016 med, måste jag verkligen säga.
Nu ska vi se vad det blir för andra godbitar att ta tag i. Nu blir det i alla fall en paus ifrån Mira. Hej då Mira och alla andra från White Whale! Vi ses igen i framtiden, ta nu och vila lite Calder (min karaktär). Det har du förtjänat.