Varför ska man bry sig?

Det var ett bra tag sedan jag gjorde ett inlägg i bloggen, mitt mående den senaste tiden har verkligen varit upp, net och precis överallt känns det som.
Jag har hamnat för mycket i mina mörkar tankar och har typ ingen ork att kräla ut därifrån, om det nu ens finns en anledning till att man ska göra det.

Jag är konstant trött. Alltså riktigt trött, inget jag gör känns roligt längre. Känns som jag har tappat gnistan helt. Försöker anstränga mig att uppskatta vissa saker, men samtidigt känns det som om varför ska man bry sig?
Haft svårt att sätta mig att spela och bara fokusera på det av samma anledning, känner inte glädje av det just nu. Dock så vill jag inget annat än att hitta ett spel eller en värld att fördjupa mig, något som gör att jag kan lämna denna allmänt pissiga vardag som känns som gå på repeat.

Jag önskar jag hade inspiration till att göra videos, utveckla den delen mer och komma igång ordentligt med det. Men ja, det är samma där. Motivationen, orken och var fan jag ska börja vet jag inte ens. Jag vill hitta fler hobbies, men även där är det svårt.
Samtidigt hade jag behövt ändra lite av min livsstil eller jag vill ha förändringar, men det är lite samma där, det går inte att komma igång. De få gånger jag får en kick motivation så dras det ner så snabbt så man känner helt besegrad innan man ens börjat.

Sedan kan jag inte komma ifrån den mer och mer krypande känslan av ensamhet.
Har i stora delar av mitt liv klarat mig själv, har vänner även om jag känner mig ensam där och även lite utanför ibland. Men det är väl mina hjärnspöken som är igång igen.
Men jag vill hitta en partner, jag vill ha mysiga hemmakvällar med, ut och göra aktiviteter med. Man känner ju åren går på en del och jag känner mig mer och mer hopplös att träffa någon. Det är en sådan sak som också får mig att ibland bryta ihop och gråta. Det gör inte saker bättre att jag är blyg som fan och en fegis, jag dricker inte alkohol och coronan fuckar bara upp mer i världen.
Hur fan ska någon som jag kunna träffa någon!? Vem vill ens träffa en som mig?

Det svåraste är väl att folk runt omkring inte förstår hur mycket detta äter på en, sedan har jag väl mig själv att skylla. Då man sätter på sig en mask så folk inte ska se hur jävla dåligt man mår. Som man alltid gjort, man vill inte vara till besvär.
Det är lättare än att svara på massa dumma frågor som kan komma upp,
Ja, jag träffar en psykolog som hjälper mig arbeta med detta, men de vill ju mest att man ska ta massa piller och döda all form av mänsklighet du har.
Det är skönt att bli av med allt det dåliga, men då det jag fått sedan tidigare också tog det som var bra, ja då är jag hellre utan det och mår som jag mår nu.
Då känner jag åtminstone något.

Lite kul dock att bloggen har äntligen använts till sitt original syfte, jag skapade denna för jag skulle kunna skriva av mig vad jag känner och tycker. Utan att bry sig om, om någon faktiskt såg det. Det skulle hjälpa mig att lägga på mina känslor. Men helt ärligt vet jag inte om detta har gjort någon nytta, känner inte att jag mår bättre av att ha skrivit detta. Känner bara ett stort meh. Känns som det är en bra beskrivning av mitt liv som det känns nu, meh.

The ups and downs…

For the last two days I have not been feeling well. An even now I am feeling down, it happens when I am alone… And especially when I am waiting for something, like I am waiting for Tales of Xillia to get released…

You can think what the hell you want, I for one aren’t enjoying this. I hate that I can’t control this. I hate that a simple thing as waiting for highly anticipated game can bring me down like this. And when this spiral of emotions start to spin, the bad stuff from the past comes back. I just wish more of my friends could try to understand how much stuff like this really effects me. But some of them don’t seem to give a flying fuck or try to understand.

Ugh. Well on one better bit my friend ZX-Omega and I went to Åhus to eat ice cream yesterday (Tuesday). I really needed to get out and away from myself. I am so thankful to you for that. Sometimes I feel like you are the only one who does get me or at least tries. Thank you for being there.

Today (Wednesday) was a somewhat better day. Not a super good one, but better. And I hope it will only get better from here. Sorry for all the damn rambling. I just needed to get those thoughts out of my head. Next post will be a more happy one..

Posted with WordPress for Android