Yay, vad glad man blir!
Den 21/9 börjar jag “jobba” på Kristianstad Lego. Ett ställe där man tillverkar en massa skit, från barnvagnar till barnstolar. Har jag inget emot, men man är satt här av Arbetsförmedlingen och man får inga extra pengar. Inget utöver den sketna jag får i ersättning ifrån Försäkringskassan. Räcker långt, verkligen.
Så nu får jag ytterligare fler utgifter på det få pengar man redan får, ett månads busskort för 320kr. Kanske mer än så och jag är tvingad till detta om jag vill fortsätta få några pengar överhuvudtaget, det är så kul. I början säger de, åk dit se vad du tycker och bestäm dig sedan. Visst. Men när det väl kommer till kritan har man inte ett jävla val alls, så kul. Jag vill verkligen jobba, men detta stället kommer inte ge mig några jobb. Kommer vara där en period och sedan är jag tillbaka i samma situation som innan.
Det positiva i det hela. Få tillbaka dygnsrytmen hoppas jag, man kommer ut oftare. Hoppas bara de andra som är där lämnar mig ifred. Vill inte ha med dom att göra.
Nu gnäller jag kanske på tok för mycket, men jag hatar när Arbetsförnedringen slänger saker på och säger man har val. När det enda valet man har är att dansa efter deras musik eller åk ut. Så skoj detta ska bli, men vad gör man inte för pengar?
