Xenosaga III fyller 10år!!

För ett tag sedan firade Xenosaga Episode III: Also Spracht Zarathustra 10 år i japan, funderade på att skriva något då men tänkte jag väntar tills 10år jubileet för USA. Dessa 10 år har gått förbi väldigt snabbt, på tok för snabbt. Känner hur det vattnas lite i ögonen när jag tänker på att det är 10år sedan jag tog farväl till Shion och gänget. Det är alltid jobbigt att säga farväl till något som har påverkar en så mycket som Xenosaga-serien gjort mig och visst kan jag återse dem när jag vill. Det är ju bara att spela om spelen, men det tar ändå inte bort det faktum att det var “sista” gången man såg dem. För det kommer ju inga fler Xenosaga-spel, hur mycket jag och andra har önskat så är serien avslutad.

Sedan får man tycka precis vad man vill om Xenoblade Chronicles och Xenoblade Chronicles X men inget av de två spelen lever upp till Xenosaga för min del, speciellt inte när det gäller karaktärer och speciellt inte Xenoblade Chronicles X med sin fruktansvärda musik (i mitt tycke) de skulle låtit teamet som gjorde musiken till Xenoblade Chronicles fått arbeta med den i X också. Men nu är det inte det jag ska snacka om, så ignorera gärna det.

Xenosaga-serien är en av få spelserier som lämnat mig med så mycket diverse känslor, det är den serie som troligen påverkat mig mest. Inget jag trodde när jag såg första spelet för första gången i en SuperPlay tidning. Det är också en av få spelserie som jag någonsin har samlat på och något jag kände mig rätt stolt över då man kände sig rätt ensam om att gilla denna spelserie, speciellt om man nu bodde i Sverige.
Det är en sådan spelserie där alla huvudkaraktärerna verkligen talar till mig, alla har något tragedi som tynger dem. Som Ziggurat 8 (Ziggy) förlorade hela sin familj och begick självmord, dock blev han återupplivad som cyborg i framtiden. Hans mål är att förstöra allt som gjorde honom mänsklig han vill bli en komplett robot så han kan glömma allt som hände.

Sedan får man inte glömma seriens underbara musik som började i första spelet med Yasunori Mitsuda, men för min egna del blev mycket bättre i och med andra spelet när Yuki Kajiura kom in och började göra låtar till spelet. Det var då jag var helt hooked, med sånger om Fatal Fight eller She’s coming back blev jag så otroligt pumpad av energi, jag tycker hennes musik passar spelets stil mycket mer. Gillar naturligtvis Yasunori Mitsuda musik väldigt mycket också, men i detta fallet är Yuki Kajiuras musik ett steg högre i min bok. Sedan i tredje spelet så gjorde Yuki Kajiura all musik själv och det är ett av mina favorit soundtrack någonsin, så underbart. Gå ut på YouTube eller något och kolla upp soundtracken om ni vill höra något ut det, det är varmt rekommenderat!

Det är svårt att få i text vad jag känner för dessa spelen, jag vet bara att jag måste spela om dem när jag väl får tiden. Jag vill tillbaka till KOS-MOS och Shion, jag vill uppleva deras äventyr igen kämpa tillsammans med dem när de möter sina demoner. Vill se Rubedos galna bror Albedo igen och deras konflikt med varandra, vill se Margulis och Jin Uzukis fight från Xenosaga II igen. Vill se MOMO överkomma Sakuras skugga, återse den alltid lika mystika chaos och få återuppleva hans roll i allt det som sker. Att se Ziggy återfår en del av det han förlorat.
Se Shion växa och axla det öde som lagts på henne och att återigen få se KOS-MOS kicka röv som ingen annan! Känner en massa olika känslor när man sitter och tänker på detta, det virvlar runt i både huvud och hjärta. Jag små avslutar detta inlägget med en av mina egna personliga AMVs som jag gjorde för Xenosaga serien. Det är också en av mina favorit AMVs.


Jag hoppas få göra om denna videon en dag med HD-kvalité och nyare och bättre bilder, det är väl lite ett av mina evighets projekt. Det är lite av mina tankar om Xenosaga-serien, den berörde mig djupt och har fått mig i tårar både en och tre gånger. Jag kommer aldrig att glömma dessa spel, den resa som jag tog med karaktärerna. En önskan hade varit att jag hade fått uppleva spelen på nytt igen, glömma det man spelat och få bekanta om sig med alla igen.