Äntligen har jag fått tag på…

Hehe, kanske inte så viktigt egentligen. Men för mig är detta rätt stort, detta är ett spel jag länge velat ha. Men tack vare hur situationen sett ut i det förflutna med inga pengar och tvungen att sälja spel man hade. Så trodde jag detta var mest önsketänkande, men ack! Så blev det inte och det är jag oerhört glad över!
Tales of Destiny till PlayStation 1 finns numera i min samling. :D


Nu saknas det bara ett spel till i serien så har jag alla engelska releaser av Tales of-spelen. Det känns riktigt bra och kul faktiskt! Trodde aldrig jag skulle få ha detta i mitt samling, då det är lite sällsynt och dyrt. Så båda Lunar-spelen i bra skick tillsammans med Tales of Destiny är spel jag aldrig trodde jag skulle få, är så oerhört glad över det. Nästan skuttar av glädje. Hehe.
Då är det bara att spara undan pengar och få tag på Tales of Destiny 2 (Tales of Eternia) till PlayStation 1 nu också, så är det bara bra.

En stund med Tales of Berseria

Nu har jag spenderat ca. 15timmar med Tales of Berseria sedan spelet släpptes i fredags och det kommer bli en del timmar till idag. Jag har haft svårt att lägga spelet ifrån mig, det vill säga jag har haft väldigt skoj med det. Spelet känns väldigt fräscht samtidigt som det är ett bekant Tales of-spel. Både story och karaktärer är betydligt mörkare än i tidigare spel, vilket förvånade mig mycket. Det handlar om hämnd och det är inget snällt med det och det är skönt att det avspeglas i spelet.

Huvudkaraktären Velvet gör allt för att få sin hämnd, hon mördar, stjäl, bränner ner hus för att få igenom sin hämnd. Ja, man kan väl helt enkelt säga att man spelar som skurkar. Det är ju så man tolkas av alla utomstående person, då man vill döda världens frälsare. Inte varje dag man får en sådan mörk historia i ett JRPG, det är väldigt uppfriskande måste jag säga.

Känner mig så sprallig i kroppen när jag tänker på spelet, har man spelat Tales of Zestiria och inte riktigt föll för det, så rekommenderar jag detta starkt! Då detta är så mycket bättre och har man spelat och gillade Zestiria så kommer man nog gilla detta ännu mer!
Motoi Sakuraba gör fortfarande musiken och en del låtar är välbekanta, men annars låter det inte så typiskt Tales of som det brukar.
Ska inte tjata så mycket mer om spelet just nu, utan vill mest rekommendera det om man haft funderingar på att skaffa det. Är riktigt glad att mitt 2017 som spel år har börjat så här gudomligt bra.

Här är för övrigt min Tales of-samling som den ser ut just nu! Det som inte syns på bilden är Day One pappers omslagen tillTales of Graces F, Tales of Xillia och
Tales of Xillia 2 plåtboxen. Tales of Zestiria Collectors Edition boxen är inte heller med på bild.

Vill fortfarande ha tag på Tales of Destiny till PlayStation och Tales of Destiny II till PlayStation. Eller Tales of Eternia som är dess riktiga titel, då det riktiga Tales of Destiny 2 bara släpptes till PlayStation 2 i Japan.
Synd bara att de två är så jävla dyra att få tag på, en vacker dags ska man väl kunna få äga de också.

Xenosaga III fyller 10år!!

För ett tag sedan firade Xenosaga Episode III: Also Spracht Zarathustra 10 år i japan, funderade på att skriva något då men tänkte jag väntar tills 10år jubileet för USA. Dessa 10 år har gått förbi väldigt snabbt, på tok för snabbt. Känner hur det vattnas lite i ögonen när jag tänker på att det är 10år sedan jag tog farväl till Shion och gänget. Det är alltid jobbigt att säga farväl till något som har påverkar en så mycket som Xenosaga-serien gjort mig och visst kan jag återse dem när jag vill. Det är ju bara att spela om spelen, men det tar ändå inte bort det faktum att det var ”sista” gången man såg dem. För det kommer ju inga fler Xenosaga-spel, hur mycket jag och andra har önskat så är serien avslutad.

Sedan får man tycka precis vad man vill om Xenoblade Chronicles och Xenoblade Chronicles X men inget av de två spelen lever upp till Xenosaga för min del, speciellt inte när det gäller karaktärer och speciellt inte Xenoblade Chronicles X med sin fruktansvärda musik (i mitt tycke) de skulle låtit teamet som gjorde musiken till Xenoblade Chronicles fått arbeta med den i X också. Men nu är det inte det jag ska snacka om, så ignorera gärna det.

Xenosaga-serien är en av få spelserier som lämnat mig med så mycket diverse känslor, det är den serie som troligen påverkat mig mest. Inget jag trodde när jag såg första spelet för första gången i en SuperPlay tidning. Det är också en av få spelserie som jag någonsin har samlat på och något jag kände mig rätt stolt över då man kände sig rätt ensam om att gilla denna spelserie, speciellt om man nu bodde i Sverige.
Det är en sådan spelserie där alla huvudkaraktärerna verkligen talar till mig, alla har något tragedi som tynger dem. Som Ziggurat 8 (Ziggy) förlorade hela sin familj och begick självmord, dock blev han återupplivad som cyborg i framtiden. Hans mål är att förstöra allt som gjorde honom mänsklig han vill bli en komplett robot så han kan glömma allt som hände.

Sedan får man inte glömma seriens underbara musik som började i första spelet med Yasunori Mitsuda, men för min egna del blev mycket bättre i och med andra spelet när Yuki Kajiura kom in och började göra låtar till spelet. Det var då jag var helt hooked, med sånger om Fatal Fight eller She’s coming back blev jag så otroligt pumpad av energi, jag tycker hennes musik passar spelets stil mycket mer. Gillar naturligtvis Yasunori Mitsuda musik väldigt mycket också, men i detta fallet är Yuki Kajiuras musik ett steg högre i min bok. Sedan i tredje spelet så gjorde Yuki Kajiura all musik själv och det är ett av mina favorit soundtrack någonsin, så underbart. Gå ut på YouTube eller något och kolla upp soundtracken om ni vill höra något ut det, det är varmt rekommenderat!

Det är svårt att få i text vad jag känner för dessa spelen, jag vet bara att jag måste spela om dem när jag väl får tiden. Jag vill tillbaka till KOS-MOS och Shion, jag vill uppleva deras äventyr igen kämpa tillsammans med dem när de möter sina demoner. Vill se Rubedos galna bror Albedo igen och deras konflikt med varandra, vill se Margulis och Jin Uzukis fight från Xenosaga II igen. Vill se MOMO överkomma Sakuras skugga, återse den alltid lika mystika chaos och få återuppleva hans roll i allt det som sker. Att se Ziggy återfår en del av det han förlorat.
Se Shion växa och axla det öde som lagts på henne och att återigen få se KOS-MOS kicka röv som ingen annan! Känner en massa olika känslor när man sitter och tänker på detta, det virvlar runt i både huvud och hjärta. Jag små avslutar detta inlägget med en av mina egna personliga AMVs som jag gjorde för Xenosaga serien. Det är också en av mina favorit AMVs.


Jag hoppas få göra om denna videon en dag med HD-kvalité och nyare och bättre bilder, det är väl lite ett av mina evighets projekt. Det är lite av mina tankar om Xenosaga-serien, den berörde mig djupt och har fått mig i tårar både en och tre gånger. Jag kommer aldrig att glömma dessa spel, den resa som jag tog med karaktärerna. En önskan hade varit att jag hade fått uppleva spelen på nytt igen, glömma det man spelat och få bekanta om sig med alla igen.

Topp 5: Tales of-intro låtar

Nu var det dags att köra en sådan här lista tyckte jag, här är några av mina favorit av Tales of-intros. Det var inte lätt att välja ut 5st kan jag säga er, då jag gillar de flesta! Men jag rensade runt tankarna och kom fram till dessa fem följande. Det finns diverse anledningar till jag valde dessa, just på grund av låten, det kan vara animationerna i videon. De kanske håller ett sentimentalt värde för mig, ja ni förstår säker. Men nu ska jag inte tjata längre, här är min topp 5: Tales of-intro låtar.

05. Tales of Phantasia: Yume wa Owaranai av YOMI

Tales of Phantasia var inte bara det första Tales of-spelet, men också ett av de första spelen att ha med sång i sitt intro (om jag inte minns fel). Nu talar jag naturligtvis om Super Nintendo originalet en väldigt skönt och lugnt sång, som jag lyssnar på lite då och då. Den version jag bjuder på är från PlayStation 1 versionen, som tyvärr aldrig släpptes utanför Japan. Som så många Tales of-spel… Dock släpptes den dåliga GBA versionen av spelet här… Har ännu inte spelat igenom detta spel, det är något jag måste rätta till någon dag.

04. Tales of the World: Reve Unitia: Shining Darkness av Nakagawa Nami

Ytterligare en sång från ett spel som aldrig släpptes utanför Japan, Reve Unitia släpptes till 3DS och är något form av crossover spel som alla Tales of the World spelen är. Det var inte allt för längesedan jag hörde denna sången för första gången, den klickade direkt med mig. Tempot, sången, melodin. Det låter för övrigt annorlunda jämfört med hur de flesta Tales of-intron låter. Så den har blivit en snabbt favorit, själva intro filmen är också jäkligt grym.

03. Tales of Symphonia: Starry Heavens av Misono

Tales of Symphonia var det första Tales of-spelet som jag spelade och första gången jag hörde och såg introt blev jag så överförtjust i det. Lyssnade på det i sträck och såg på introt hela tiden, det satte sig verkligen på skallen för min del. Original introt gjordes av gruppen Day After Tomorrow, men gruppen bröt upp och sångerskan Misono fortsatte solo.

02. Tales of the Abyss: Karma av Bump of Chicken

Gitarrer, tempo och rock! Oh, yeah! Tales of the Abyss är ett av mina favorit spel i serien och introt är så jäkla bra! Det har ett schysst tempo som drar med mig in helt och hållet, vi fick en instrumental version av sången i den engelska versionen av spelet. Vi fick dock lite kraftigare gitarrer i sången, men det är synd vi inte fick den som den skulle vara.

01. Tales of Xillia: Progress av Ayumi Hamasaki

I normala fall så är det väl nr 02. som skulle ha varit på första plats då jag verkligen älskar lite rockigare låtar. Men Progress är en sådan låt som sätter sig i hjärtat på mig, den har en sådan vacker och sorgsen melodi. Blir alltid lite rörd och det är även därför den kniper första platsen, film, musik, spel eller vad det nu än kan tänkas vara som berör mig känslomässigt är saker jag värderar väldigt högt. Denna melodin är så underbar.

Håller ni med mig? Tycker ni något annat? Berätta vilka ni tycker är era bästa intron till Tales of-spelen. Har för övrigt en känsla att Tales of Berserias intro Burn av FLOW kommer bli en ny favorit, om jag ska gå efter det jag hört i trailern för spelet.

Älskade spel: Xenosaga-serien

De som känner mig eller läst min blogg ett par gånger, vet att jag är väldigt förtjust i Xenosaga-serien. Det är en spelserie som snabbt blev min favorit, vilket är lite små lustigt då just det mesta som har med rymden och sci-fi i spel, tilltalar mig väldigt sällan. Men naturligtvis finns det alltid undantag och Xenosaga var verkligen ett sådant. Detta är min kärlek till Xenosaga-serien.

KOS-MOS

Mitt första möte med Xenosaga var via tidningen SuperPlay, dom hade ett reportage om spelet på en sådär 2-4sidor. Där fick jag för första gången se KOS-MOS och bilder från spelet. Texten lockade mig, bilderna fascinerade mig. Att det då var samma gäng som gjort Xenogears gjorde mig väldigt nyfiken, vid denna tiden hade jag bara testat Xenogears lite sedan tidigare men aldrig klarat det.
Men det hade redan väckt ett stort brinnande intresse för mig. Så i oktober 2003 köpte mina föräldrar Xenosaga Episode 1 till mig. Eller ja, jag beställde det och de betalade det. Naturligtvis hade man ett intresse för JRPG, så var man tvungen att ha en chippad/amerikansk PS1 eller PS2 för att ens kunna spela alla spelen. Det var så få JRPG som kom hit till oss i Europa och de som väl kom hit fick dåliga konverteringar. Så lika bra att köra amerikanskt hela vägen.

Människorna har förlorat Jorden och tvingats ut i rymden i hopp att finna ett nytt hem, låter lite bekant för somliga som spelat Xenoblade Chronicles X nu eller hur? ;)
Jorden försvann för att folk börja lusta efter makt med hjälp av Zohar, som är en mystik och kraftfull artefakt. Den blir helt enkelt förflyttad och ingen vet var den har blivit av, nu 4000 år in i framtiden söker människorna fortfarande sitt hem. Som har fått namnet Lost Jerusalem. Jag drar som sagt en väldigt lätt variant av storyn nu, bara så ni vet eller de som också gillar serien som jag inte klagar på mig.

Xenosaga gänget

chaos, Jin, KOS-MOS, Shion, Ziggy, MOMO & Jr.

Det är först när KOS-MOS vaknar och börjar sparka Gnosis röv som jag verkligen är fast i spelet. Det hela känns så otroligt grymt att jag bara sitter där, helt begeistrad och vet inte riktigt vad jag ska göra. Det var där och då jag blev små kär i KOS-MOS och även där hon blev min favorit kvinnliga spelkaraktär. Naturligtvis växte mitt tyckte för henne bara ju mer man får veta om henne och hennes bakgrund, som jag tycker är riktigt grym skriven. Men jag tänker inte yttra mig så mycket om den, så det mesta är spoilers och jag vill inte spoila något för någon som funderar på att spela spelen.

Jag är verkligen ingen person som gillar religion, men sättet som både Tetsuya Takahashi och Soraya Saga väver in religion i spelserien är underbart. Här tas det religiösa händelser och låter de utspelas med robotar eller liknande saker istället. Tyvärr kommer jag inte på ett bra sätt att skriva om just de delarna, men aldrig förr har religion varit så intressant för mig.
Musiken är också något som får mig att älska denna spelserie, första spelets musik görs av ingen mindre än Yasunori Mitsuda. Känd för bland annat Chrono Trigger, Shadow Hearts 1 & 2 och naturligtvis Xenogears för att nämna några.
Men för min del föll jag för musiken ännu mer i Episode 2 då Yuki Kajiura började göra musiken för spelserien. Hennes pampiga toner, fyllde mig med energi och gav spelet ett lyft musikaliskt för min del. Missförstå mig inte! Jag gillar Mitsudas musik mycket! Tycker bara att Yuki Kajiuras musik passar mer in i denna serie.

Några favoriter
Xenosaga 1: Song of Nephilim, Albedo, Battling KOS-MOS
Xenosaga 2: Fatal Fight, Jr. #4, Here she comes
Xenosaga 3: The battle of your soul, T-elos,

Jag skulle ju göra detta inlägg för att visa min kärlek för serien och det har väl inte kommit fram helt och hållet som jag ville. Svårt att få ut i skrift hur man känner, men det är få spel som påverkat mig som Xenosaga-serien har gjort. Den berörde mig verkligen djupt, med en grymt intressant story och intressanta karaktärer. Från den mystiska chaos, till den sinnessjuka Albedo och andra minnesvärda karaktärer. Xenosaga fick även en anime, som helt enkelt heter Xenosaga The Animation. Den funkar helt okej med att återberätta första spelets story och lägger till lite nya saker, det jag inte gillar med animen är dock karaktärs designen. Men det är en annan diskussion det.
Önskar som sagt jag kunde få till det bättre med hur mycket jag verkligen älskar denna spelserie, men ja detta är väl det bästa jag kan trycka ur mig just nu.
Förhoppningarna är att någon gång under året spela om serien och skriva om mina intryck då och se om något har ändrats.

Ny Tales of Berseria trailer

Nu är kan lite sen med denna, men har inte haft möjlighet att skriva om det tidigare. Här om dagen släppte Namco Bandai en ny trailer från det kommande Tales of Berseria. Som tyvärr än så länge fortfarande bara är bekräftat för Japan.

Men jag hoppas de kommer att bekräfta det för release i övriga världen också, Tales of spelen tillhör som en del vet mina favoritspel, så jag vill verkligen att det ska släppas. Vi får se lite gameplay och vi får se hur Velvet rör sig under fighterna, som flyter på otroligt bra av trailern att döma. Vi får även se en ny troligen spelat karaktär, som är en liten grabb. Vi får även veta att Velvet tydligen jagat varulvar och tycks själv ha någon varulvs förbannelse över sig.

Som sagt hoppas verkligen vi för detta spelet också! Gärna innan 2016 är slut, det hade varit underbart. Kom igen nu Namco Bandai, bekräfta spelet för release i Europa åtminstone.

Tales of Zestiria finished

Yesterday I beat the last boss of Tales of Zestiria and so the story comes to an end. I’ve spent about 45 hours with the game, in that time I’ve also done some sidequests. In my opinion it was time well spent and I had fun with the game. I have some sidequests left to do and I have to play Alisha’s story DLC, but for now I’m going to take a break from the game.

All in all it was an enjoyable game with a great gameplay, my biggest gripe with the game is the camera when you are in battle. Sometimes it has a life of it’s own and can sometimes the be the reason you loose a fight because it is so damn stupid. So I really hope they put some more time into the camera into the upcoming Tales of Berseria.
I wish we had gotten more back story on some of the characters, they set them up to be very interesting but in the end, nothing happens with that. And it’s a damn shame! I want to know what Lailah’s oath means, I want to know more about her. And I feel like that about all the characters, but then again I feel like this with most characters I like.

I really enjoy the fights that take place as soon as you touch an enemy, no more going to a separate battlefield. I hope they keep this one in the upcoming Tales of games, it’s one of my favorite additions to the series so far. The music is great in the game I hope Go Shiina can make more music for the Tales of games. His music in the element trails are some of the best in the game, it’s so different from anything else in the game. All in all a good game and one of my favorite games of the year, at least it didn’t disappoint me like some other games did. (I’m looking at you MGS5).

Sida 1 av 812345...Last »