Jag mår bra och det är okej.

Under en väldigt lång tid har jag inte mått speciellt bra, det hela började 2015 när jag fick min första attack av njursten. Den sänkte mig rätt rejält, har man inte haft njursten själv kan jag säga att det går inte att föreställa sig hur ont det gör. Eller vad smärtan gör med en och ens mående, nu ska jag inte klaga på så sätt det finns dom som har det värre. Det betyder dock inte att min smärta eller andras smärta har mindre betydelse. Så jag köper inte det resonemanget när man pratar med folk. Man får faktiskt lov att må dåligt och säga det även om andra har det sämre.

Ni som följt mig eller känner mig personligen, vet ju att det tog ett år innan jag fick en operation och tog bort stenen. Det är ett helt jävla år jag har förlorat som jag aldrig får tillbaka. Ett år av att tacka nej till att hänga med kompisar eller göra roliga saker, inte för att det jag blev tillfrågad om speciellt många sådana saker, men ändå. Orken, tröttheten allt som kommer med det hela.
Ni kan ju tänka er själva om ni har ont i ett ben eller något, hur svårt är inte det att få lite ordentlig sömn? Tänk då istället ni har ett litet jävla alien ägg som bor i era njurar som vill försöka ta sig ut. Kan inte ligga på sidan det gör ont, kan inte ligga på rygg då det gör ont. Absolut inte ligga på mage, det är bara att trycka sig fullt av smärtstillande och försöka somna när smärtan är som minst. Jag har en mycket bättre förståelse och en betydligt bättre sympati för de som lever i konstant smärta, fy fan. Nåja, nu var det ju inte riktigt det jag ville tala om heller.

Sedan 2015 har jag inte riktigt känt mig som mig, det har känts konstigt. Svårt att förklara, men har känt mig väldigt off. Även om man drar på det där fejk smilet jag som är så bra på efter alla år av depression. Men det är först i år som jag känner att jag börjat hitta tillbaka till mig och känna mig bekväm igen, visst brukar jag med njurstenar nu också och dessa gjorde ännu mer ont än den första. Trodde faktiskt jag skulle dö. Hur som helst…
Jag har orkat mer, ansträngt mig mer med somliga grejer, fallit tillbaka i lite dåliga saker som jag ska ta itu med nu igen när jag mår bättre.

Så fort jag fått min nya operation och tagit bort den nuvarande stenen så kommer jag anstränga mig att komma igång på gymmet, ja jag har sagt det förr. Men jag har en helt annan motivation nu, kommer jag i form också så lär jag ha mindre problem med njurstenarna, så bara det är en anledning att kämpa. Jag ska försöka äta bättre, mindre salt, allt det där som kan påverka.
Så det blir nog rätt tråkiga maträtter framöver. Haha.
Jag måste göra förändringar och jag vill göra förändringar, jag vill gå ner i vikt, vill inte vara den största i kompisgänget längre, jag har fått nog av det. Jag har fått nog av att må dåligt av det, den känslan som trycker ner en hela tiden. Känslan av att folk inte vill umgås med mig eller skäms att umgås med mig pga min övervikt. Tråkigt bara att man inte har någon att gymma med.

Men tillbaka till de bra sakerna. Jag har hittat mitt spelande igen, har spelat väldigt mycket spel i år och tycker än en gång att det är väldigt kul. Det känns som på den gamla goda tiden då man knappt vill släppa kontrollen ifrån sig och bara spela 10timmar om dagen. Även om det är lite mer omöjligt nu än förr, om man inte räknar med helger. Hehe.
Men inte bara det, jag vill ut att göra saker, vill gå på bio, ut och träffa vänner som man inte träffat på ett tag. Prata om den gamla goda tiden när man var ung. Hahaha.
Men nja, ni förstår kanske. Som sagt trots mina nuvarande njurstenar så mår jag faktiskt bra, bättre än på mycket länge. Kanske för jag slapp att vänta 1år för att få hjälp denna gången och det har gått rätt snabbt allt runt omkring. Men inte bara det, jag har ett bättre självförtroende (minus övervikten) och jag har ju blivit befordrad på jobbet!
Något som verkligen hjälpt mig mycket, tror verkligen inte jag orkat kämpa på utan jobbet.
Det har givit mig något att lägga fokus på. Vilket också gör att det är roligare att göra saker när man är fri, då man inte kan göra de hela tiden. Allt som allt så mår jag faktiskt riktigt bra.
Och vet ni vad? Det är faktiskt okej att få må bra. Jag skäms inte alls för att må bra, fast andra i världen inte gör det.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge