Review: Folklore

FOLKLORE

Konsol: Playstation 3
Utvecklare: Game Republic
Utgivare: SCEE
Release: 09 Oktober 2007 (USA), 12 Oktober 2007 (EU)

Folklore var ett av de 3 spel jag ville spela allra mest när jag fick min Playstation 3.
De andra två var Uncharted och Ratchet & Clank Future: Tools of Destruction.
Men det som lockade så mycket med Folklore var hela stilen i spelet, jag fick en
Tim Burton känsla av spelet när jag såg på bilder och filmer ifrån det. Mysigt och lite
mystiskt, på det där lekfulla sättet han har. Mycket riktigt kände jag även så när jag spelade hela spelet.

Spelet utspelar sig i den lilla byn Doolin. Ellen som förlorade sin mor för 17 år sedan,
får plötsligt ett brev ifrån modern. I brevet står det att hon är vid liv och är i Doolin.
Hon beger sig genast till byn, men hon finner inget. Men hon möter en mystisk figur som ger henne “Messengers Cloak” som ger henne förmågan att färdas till Netherworld,
de dödas rike. Där hon hoppas få veta något mer om hennes mor.
Ungefär samtidigt som detta sker så får Keats, en journalist för en ockult tidning ett telefonsamtal. Det är en kvinna som är panikslagen och säger att hon kommer bli mördad av någon i Doolin. Keats som är väldigt nyfiken av sig, beger sig genast till Doolin. Där han av en ren slump också får lite av “Messenger Cloaks” krafter.

Man kan spela som både Ellen och Keats och de har olika mål. Ellen vill finna hennes förlorade minnen samtidigt som hon vill veta vad som hänt med sin mor. I Keats fall handlar det mest om hans nyfikenhet. Han vill bara ha en bra story så han kan sälja många tidningar. Men för båda parterna kommer det bli mycket mer komplicerat än vad de först trott. Jag gillar verkligen storyn i spelet och hela atmosfären. Som tidigare nämnt känns väldigt Tim Burton, vilket jag verkligen gillar. Fanns även en del överraskningar i storyn. Man måste även spela med båda för att få en komplett bild av storyn.

Man samlar på monster som kallas Folks och de är dom du använder för att slåss.
Olika Folks ger dig olika egenskaper. Som en tigerliknande folk, kan fungera som ett
svärd. Eller en robotfolk kan vara en sköld. Eller kanske en kraftig kanon.
Man kan ha upp till fyra olika folks equipade och de sätts på någon av kontrollens fyra
knappar. Triangel, Cirkel, Kryss eller fyrkant. Ibland måste man använda olika Folks
för att fånga en annan folk. Då slår man dessa tills man kan se deras själ lämna kroppen då är det bara att börja vrida och ha sig med Playstation 3 kontrollen.
Ja, kontrollen är rörelsekänslig och ibland måste du skaka kontrollen upp och ner,
svänga den åt häger eller vänster. När själen blir röd drar du kontrollen snabbt uppåt
för att dra själen ur en folk. Oftast är det bara bossarna i spelet som kallas Folklores som man behöver använda de riktigt jobba rörelserna på.

Jag kan inte minnas ett enda musikstycke ur spelet, vilket är tråkigt. Så om det någonsin blir en uppföljare hoppas jag de fixar musiken. Anledningen att jag inte kommer ihåg den är för att den inte stack ut. Det var inget speciellt med den, man lär inte lägga den på minne. Blev dock besviken på hur repetitivt spelet blir, lite mer variation hade det verkligen mått bra av. Det som höll kvar mig hela tiden var storyn som verkligen intresserade mig, Folklore fick även vid ett senare tillfälle en uppdatering för att stödja skak (rumble) funktionen, det gör hela upplevelsen lite bättre och skönare när man känner hur Folks kämpar tillbaka för att inte få sina själar tagna.

+ Mellansekvenserna som har en serietidnings känsla över sig.
+ Intressant story som höll mig fast.

– Blir lite väl repetitivt ibland…
– Serietidnings mellansekvenserna skulle innehållit röster.

6/10

Tags: Action, Folklore, Games, JRPG, PS3, Review, Sony